Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
förtryck. Enbart det farliga året 1941 utkom
hos Bonniers bl. a. Ivar Harries debattinlägg
"I totalstatens skugga", den nationellt
demokratiska bekännelseskriften "I angeläget ärende",
Isabel de Palencias memoarverk "Jag måste ha
frihet", Alfred Östes bok om Roosevelt, Phyllis
Moirs intima Churchillporträtt, K. G.
Bolan-ders "Englands väg", John Masefields
inspirerade hyllning till hjältarna från Dunkerque,
"De nio dagarnas under", W. Brandts "Norge
fortsätter kampen" och "Kriget i Norge",
Birger Beckmans (en av redaktörerna för Samtid
och Framtid) "Massan, friheten och samvetet",
Tom Söderbergs "I stället för världsplan — det
möjliga", Alva och Gunnar Myrdals "Kontakt
med Amerika", Victor Vindes "En stormakts
fall", Eyvind Johnsons "Grupp Krilon", Vilhelm
Mobergs "Rid i natt!", Ernest Hemingways
"Klockan klämtar för dig" och E. M. Remarques
"Vrakgods". Om ingen av dessa böcker eller
liknande på andra förlag har Rossel ett ord att
säga: sedan han avgivit sin komplimang till
Natur och Kulturs författare Rauschning,
Wickman och Stålhane konstaterar han att det var
hos dem "och inte från julbokfloden man
hämtade förtröstan på ordets och andens makt åren
1940—41". Det är nog så trevligt med käcka
ungdomar och ingen förmenar dem att rusa
i väg då och då, men det är synd att herr
Rossel förstört ett lovvärt uppsåt och en riktig
tanke med en vilseledande textutläggning.
Torgny Segerstedt
Under sin sista korta sjukdom lär Torgny
Segerstedt de stunder han vaknade till
medvetande ha frågat: "Är Norge fritt än?"
Modigare och mera helhjärtat än någon annan
svensk hade han engagerat sig för
syskonfolkens sak och hatat, förföljt och bespottat
deras förtryckare. Det känns därför bittert att
han skulle ryckas bort när redan segern låg
inom räckhåll. Men å andra sidan passade det
Segerstedt bättre att stupa i strid än att njuta
sitt otium på krönet av infriade förhoppningar.
Det fridsamma avtynandet under en bekväm
ålderdom ovan stridsvimlet var säkert inte
någonting som han eftersträvade.
Det var inget fel på Torgny Segerstedts form
ännu strax före insjuknandet. Det svider nog
alltjämt i skinnet på en och annan efter den
store satirikerns rapp. Ingen magister har
förmått utföra avbasningar med en sådan
obarmhärtig fermitet som Segerstedt. Som satiriker
har han väl överhuvudtaget inte haft sin
överman sedan Strindberg. Han ägde en makalös
kraft i själva tillslaget, en punch som redan
med första smockan gjorde offret
vimmelkan-tigt. Men trots sin hopplösa överlägsenhet
hängav han sig inte åt sadistiska utsvävningar
utan släppte i stället lös en trygg, ofta oerhört
effektfull och befriande humor. Och han
förleddes aldrig av sin stilistiska brio och fantasi
till att glömma bort själva sakfrågan. Han var
en mycket allvarlig man som precis visste hur
långt ett skämt kunde gå.
Den framtida docent som av någon om
Sveriges anseende mån donator kan tänkas få
i uppdrag att ur Segerstedts otaliga ledare,
I dag-kåserier och tredjesidesartiklar i G. H. T.
dra ut materialet till ett äreminne över den
fram-synte publicisten får det inte lätt. I sitt dömande
och betraktande lät sig inte Segerstedt leda av de
fyrbåkar som partier, system och hänsyn till
tillfälliga konjunkturer planterat ut i farvattnen.
Han var ju närmast liberal till politisk och
allmän uppfattning, men hans rätta
partibeteckning var den som står på den engelska
tidskriften Time and Tide: independent non-party.
Torgny Segerstedt var framför allt fritänkare,
en fritt tänkande, ovanligt vidsynt, fördomsfri
och livserfaren människa som föredrog att
bedöma varje situation och varje problem inte
enligt en färdiglagad åskådning utan utifrån sin
egen rikt organiserade personlighet. Man kunde
aldrig vara riktigt säker på vad han skulle
tycka, det var det stimulerande med honom.
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
