Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOMMENTARER
som är så utpräglad att man aldrig misstar sig
på en lybeckteckning, trots att han inte saknat
talangfulla imitatörer. Vari ligger denna
egenart? Det är inte så helt lätt att definiera. Men
den sitter nånstans i själva pennföringens rytm,
en rytm som är flott utan att någonsin bli
insmickrande, utpräglat manlig men utan
kantighet och hårdhet, snarare behagfull på ett sätt
som i sin behärskade sirlighet och stolta rörelse
inte längre är vanligt. Få svenska tecknare har
haft en ädlare skrift med penna och pensel än
Lybeck. Någon djärv nydanare var han ju inte,
därtill var han redan alltför genomsyrad av
kultur och fången hos stora förebilder. Men en
dragning till pastisch missklär sällan en
bokillustratör, blott han anbringar de
pastische-rande antydningarna med samma säkerhet som
Lybeck gjorde det. Hans inlevelse i ett visst,
av litteraturen betingat uttryckssätt ledde för
övrigt aldrig till kraftlöshet. Skaparen av
illustrationerna till "Decameron" och "Nils
Holgersson" var en av de märgfullaste tecknare
Sverige ägt och dessa två verk skall alltid
tillhöra svensk bokkonsts klenoder.
En ny teater
Med Dramatens nyöppnade studioscen har
Stockholm fått sin vad salongen beträffar
modernaste och trivsammaste teater, lika
bekväm som någonsin en bio. Även scenutrymmet
är ovanligt stort för en studio och den
tekniska apparaturen, särskilt
belysningsmaskineriet, förstklassig. Här finns alla yttre
förutsättningar att ge god teater och locka publik att
se den.
För Dramatiska Teatern fyller den nya
scenen ett behov som gjort sig allt starkare
påmint de senare åren genom Göteborgsteaterns
framgångar och ivriga upptäckarlust.
Dramaten får nu större möjligheter att hålla sig
framme i konkurrensen om premiärerna samt
att experimentera med repertoaren. Att släppa
fram ett stycke på själva nationalscenen är
givetvis en mera ansvarstyngd och officiell
handling än att framföra det på den lilla
scenen. En studios rätta uppgift är att stödja
den djärva, kämpande dramatiken, med andra
ord just det som man då och då efterlyst hos
Dramatens ledning på senare år. Man kunde
inte ta miste på värmen i Pauline Brunius’
stämma när hon vid förevisandet av den nya
teatern utstakade riktlinjerna för dess
strävanden och man hade ingenting att invända mot
vad hon sade. Redan öppningsprogrammet, Alf
Sjöbergs utmärkta iscensättning av O’Neills
"Alla Guds barn har vingar", var en
föreställning av den rätta arten och lovar gott för
framtiden. Men för de små privatteatrarna blir
förvisso inte livet lättare hädanefter.
Georg Svensson
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
