Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - John Karlzén: Morgonstund har guld i mund. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN KARLZÉN
MORGONSTUND
HAR GULD I MUND
Efter att ha blängt ilsket på Leman några
sekunder flög insekten upp och satte sig på
kanten av en vacker vas i vilken den
omtänksamma fru Faxell hade ordnat med en
handfull kabbelekor, och där satt den och glodde
argt och ihållande. Emellertid måste denna
sysselsättning ha förefallit den långtråkig och
för att fylla ut tiden tog den sig till att växa.
Leman fick det intrycket att den pumpades
upp med jämna lugna tag. Det dröjde heller
inte länge förrän den var stor som ett vanligt
hönsägg. Ur dess panna sprack då fram ett
pekfinger som den riktade mot Leman,
långsamt som då man bemödar sig sikta väl.
Längden av detta pekfinger ökades snabbt, en tum
i minuten eller så. Då fingerändan befann sig
alldeles inpå Lemans näsa ropade insekten
(den såg ut som en bagge med stripigt
hakskägg och krumma horn) med otålig stämma:
"Nu kan det vara nog!" Och med oväntad
kraft körde den in fingret i Lemans mun och
djupt ned i hans hals så att han blödande och
rosslande sjönk till golvet.
Lik den immiga hinnan på ett blått
plommon kom majmorgonen in i rummet ooh kylde
huvudkudden. Ännu kröp drömmen omkring
i Lemans huvud och gjorde rummet overkligt.
Han bet av en gäspning, drog täcket upp till
hakan och lyssnade till sekundernas beskäftiga
klippande men han iddes inte se efter hur
mycket klockan kunde vara. Han tryckte föt-
terna mot sänggaveln så hårt att han halvt gick
upp i brygga och det svartnade för ögonen;
sedan lät han kroppen slappna och låg mycket
stilla, med blicken riktad stelt mot taket.
Miniatyrsaxen fortsatte sitt klippande. Jaja,
tiden gick.
I samma ögonblick som han lirkade in
fötterna i sina tofflor slog Kyrkans
vederhäftiga ur tre metalliska slag: långa vågor som
gungade bort i den doftande gråblå
majmorgonen.
Morgonbön: en fattig syndig människa på
en sängkant och trodde min broder rätt är
döden ett bekymmer och ont i huvudet har
man och tiden går, klipp klipp.
Medan kaffet kokade gick han omkring och
småhuttrade i det stora köket. Med jämna
mellanrum gäspade han gnälligt så att han fick
tårar i ögonen. Ur morgonrockens ficka drog
han gång på gång upp ett paket cigarretter
men stoppade det genast tillbaka.
Då han hade slagit sig ned vid sitt
skrivbord i arbetsrummet tittade han av gammal
vana på almanacksblocket och fann överst på
sidan en cirkel med en vertikal diameter. Han
stirrade oförstående på denna figur ty han
kände sig ännu stel och töcknig i huvudet. Vad
kunde han ha menat? Men då han upptäckte
att det var lördag förstod han: krumeluren
betydde Jenny. Han tände genast lampan på
skrivbordet och drack en rejäl klunk konjak.
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
