Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Studier i rättvisa
Rätten att leva. En samling kritiska studier
i svensk rättvisa. Redigerad av Carl
Björkman och Hilding Eek.
Wahlström & Widstrand
1945. 10:—.
Redaktörerna för denna rättskritiska
samlingsvolym anger som gemensam utgångspunkt
för de olika medarbetarna: radikalismen i
problemuppfattningen och den samhällssyn som
menar att samhället är till för människornas
skull i stället för tvärtom. Det konstateras att
lagarna ofta ingriper mot den enskilde med
hårdhänta åtgärder som inte är rationellt
betingade utan stöder sig på fördomar. Det talas
för en generösare och frimodigare omsorg om
de mänskliga rättigheterna, och det talas mot
den brutala byråkratiseringen av rättsväsendet.
Carl Björkman visar med hjälp av en rad
tidningsnotiser hur lagen i tillämpningen ofta
blir en klasslag, hur obemedlade personer
åtalas och straffas för bagatellartade förseelser,
som om de förekommit bland de bättre
situerade aldrig skulle ha lett till lagligt ingripande.
Det blir i själva verket ett sätt att tillverka
brottslingar där brott endast föreligger i
paragrafmässig mening och förseelsen ter sig
mikroskopisk i förhållande till bestraffningen. Men
när Björkman som stöd för en justering av
sådan oförnuftig lagtillämpning åberopar sig
på allmänna rättsmedvetandet tycks han inte
räkna med vilken osäker instans detta är.
Allmänheten är bestämt inte tillräckligt fri från
neuroser och fördomar för att vara mäktig
någon större klarsyn: mer eller mindre
omedvetna aggressioner och skuldkänslor snedvrider
gärna rättsuppfattningen.
Hur rättsmedvetandet fungerar belyser Ebbe
Lindé i en av bokens intressantaste uppsatser.
Fortfarande råder en konflikt mellan magiskt
och rationellt tänkande på rättsområdet,
konstaterar Linde. För den magiska uppfattningen är
vissa handlingar syndiga och ska straffas, det
är alltså inte fråga om faktisk skada och
berättigade skyddsåtgärder mot sådan skada. Att
den magiska rättsuppfattningen alltjämt är så
levande hos gemene man beror på den gängse
religionsundervisningen med dess skuld-,
synd-och vedergällningsbegrepp. Ser man rationellt
på saken finner man en samling lagbud som
upprätthålls av den maktapparat som heter
staten, och dessa lagbud bestämmer vilka
handlingar som är brottsliga. Undersöker man hur
vart och ett av dessa lagbud uppkommit och
i vems intresse ska man finna att ganska många
av dem framsprungit ur de härskande
klassernas intressen eller under påverkan av
propagandastarka sidogrupper. Även lagbud som
inte inger någon övertygelse om sitt
berättigande blir dock i allmänhet efterlevda på
grund av vissa suggestionsmekanismer:
överförd fadersbindning och överjagsbestämd
skuldkänsla.
Linde urskiljer två slags rättsreaktioner som
samtidigt företräder två olika människosorter.
Den ena är bestraffningsivrarna som
identifierar sig med den maktutövande instansen och
på så sätt söker utlopp för sitt självhat, sina
bortträngda skuldkänslor och
mindervärdes-komplex, gärna under pliktens och
principfasthetens maskering. Den motsatta gruppen
identifierar sig i stället med de underlägsna, deras
reaktion är en blandning av människokärlek
och samhällsprotest, de företräder
broderklanen i motsats till patriarkatet, deras libido
är frigjord och deras livsföring öppnare,
varmare och mjukare. Den sant humana
inställningen finner Linde i en kombination av
människokärlek och rationellt tänkande, en
förening av känsla och intellekt, vilka var för sig
inte är nog utan då gärna leder vilse. Bakom
kraven på rätten att leva finns endast en vilja
att hävda livet, och i kraft av den viljan kan
man fordra "att lagen och rättsvården
organiseras så, att livets utveckling underlättas och
de störande ingreppen, d. v. s. det påtvingade
lidandet, blir så små som möjligt".
Hilding Eek pekar på den nuvarande
utvecklingen från rättsstat till välfärdsinriktad
socialstat och varnar för vissa
urartningsten-denser. Det har uppstått så många slags "vård"
som går ut över den personliga friheten, ett
helt system av socialpolitiska
frihetsberövan-den. Älkoholisthem, tvångsarbetsanstalter och
sinnessjukhus tar årligen hand om långt fler
personer än fängelserna, och vad som
bekymrar Eek beträffande dessa som humana fram-
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
