Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ebba Lindqvist: Två dikter - Berget - Vinterek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBBA LINDQVIST
Vad var det jag ville på bergets topp?
Jag vet det inte.
Men om och om igen skall jag längta dit,
om och om igen skall jag gå dit upp.
Inte för utsiktens skull och inte för vägens —
jag skall gå över klippblocken, som funnes de inte,
och klättra över stupen, som vore de vanliga vägar.
Å, vad är vägen värd mot den enda vissheten
att äntligen stå däruppe!
I mörka norr ligger berget,
det vänliga, det vardagsvackra.
Där växa furorna,
där sjunga fåglarna,
där gå turisterna . ..
men djupt i tjärnet såg jag -—
nedanför oss, o, kom, låt oss gå —
berget, det evighetstysta.
VINTEREK
Vackrare än vit magnolia,
som lyfter sin krona mot himlen i vårens första dagar,
vackrare än benvedsträdet, som brister i blom bland bara grenar,
står du
mitt i förgängelsens skog.
Alla de andra gav upp till sist den morgon,
då syrsans sång teg i den glasklara luften.
Du ensam bär din bladskrud,
ej ljuvligt sommargrön,
men hårdnad och stelnad och ristad och nitad
och varje blad så härdat i blåa frosten
som sagans gyllene sköld.
Några skall falla,
några skall blåsas och trampas och smulas till intet,
som hade de aldrig funnits,
men andra skall ligga
lysande som klart guld i vintermarken.
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
