Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
att fastna i minnet. Den har en annan kvalitet,
som höjer den en bit ovan krigsårens politiska
filmer. "Det andra Tyskland" är ett begrepp,
som man mänskligt att döma bör tala rätt tyst
om. Men frågan är om man inte skulle
åtminstone våga antyda existensen av ett andra
Tyskland just i samband med denna film. Det
är Bert Brecht som skrivit manuskriptet. Den
wienfödde berlinaren och marxisten Lang har
regisserat. Och i de bärande nazistrollerna ser
man en liten samling f. d. tyska artister göra
ohöljt realistiska och otäcka studier i tyskeri
och nazism — varken engelska eller
amerikanska propagandafilmer har hittills uppvisat
maken. Det är förnämliga rollprestationer. Man
glömmer sent f. d. reinhardteleven Alexander
Granachs gestapodetektiv — en kallhamrad,
förslagen, listig underofficerstyp med skarp
hjärna och plommonstop. Och lika litet
glömmer man f. d. lustspelsregissören Reinhold
Schünzels nattliga förhör med sina offer —
en frodig gestapotyp, som döljer sin sadism
och ondska bakom pincené och småborgerligt
gemyt. Jan Olof Olssön
Man Hunt. Fritz Lang. 20th Century-Fox.
När man såg denna film fick man redan från
första stund koppla av alla tankar på dess
aktuella politiska anknytning. "Man Hunt" är
en renodlad äventyrsfilm och en överdådig
sådan. En engelsk storviltj ägare, som — blasé
på lejon och elefanter — slår vad om att han
skall få Hitler på kornet — som ren
sportprestation, utan avsikt att skjuta — kan man
tänka sig ett mer tacksamt uppslag? Gestapo,
som tar fast honom vid Berchtesgaden, har
svårt att övertygas av hans rent
sportsmanna-mässiga synpunkter, och när han flyr får
han hela organisationen efter sig i den sista
fredssommarens varma London och idylliska
engelska landsbygd.
Det är en mycket välspunnen handling.
Dudley Nichols, en av de stora i Hollywood,
med bland annat John Fords klassiska
"Angivaren" bakom sig, har skrivit manuskriptet,
och man märker talangen. Fritz Lang har
regisserat — det är hans sjätte film i
Stockholm denna säsong! — och frågan är, om inte
hans regikonst firar större triumfer här än
till och med i "Kvinnan i fönstret". Man får
komma ihåg, att även om uppslaget är
originellt, är genren uttjatad, och det krävs mer än
det vanliga för att göra en film som denna
fängslande. Lang har lyckats. En recensent har
anmärkt, att Lang har lärt av Hitchcock. Är
det överhuvud tal om påverkan, är det väl
snarare Hitchcock som lärt av Lang. Om inte
förr så märker man här hur fullkomligt
överlägsen Lang är andra regissörer när det gäller
att raffinerat utnyttja de filmiska effekterna.
Han använder sig av miljön, dekoren, och
pressar ur den alla möjligheter till suggestion.
Här har han i sin ateljé skapat en förtätad
londonstämning, som tidigare knappast
överträffats varken i engelsk eller amerikansk film,
inklusive Hitchcocks "Fåglarna sjunga 1.45".
Jan Olof Olssön
Pimpernel Smith. Leslie Howard. Anglo
American Film Corp.
Denna redan smått klassiska film inspelades
1941 och är belysande för den ofattbara
godmodighet och naivitet med vilken
engelsmännen vid den tiden alltjämt uppfattade
nazismen. Den moderna Röda Nejlikan i skepnaden
av en arkeologiprofessor från Cambridge på
exkursion i Tyskland med sina bråkiga och
ovetande elever gäckas med Gestapos chefer
och bödelsdrängar som folksagans finurlige
gosse med de enfaldiga och klumpiga
bergtrollen. Stupida och löjliga — det är kanske
inte det bästa signalementet på Himmler & Co.,
och det var tur att engelsmännen småningom
kom underfund med det. "Pimpernel Smith"
tillhör alltså det antinazistiska
oskuldstillståndet och är även som thriller betraktad i högsta
grad barnslig: man får se början och det
lyckliga slutet på varje kupp för att befria något
offer för terrorn, men hur det gick till i mitten
då de egentliga svårigheterna bör ha uppstått
får man inte se. Filmen är ändå effektfull som
sannspådd förutsägelse om frihetskampens
utgång och den bärs av gott humör och en viss
munvighet. Leslie Howard har aldrig varit
mera till sin fördel än här, vartill kommer att
omständigheterna kring hans död åt filmen
skänker ett tillskott av signifikativitet.
Georg Svensson
.517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
