Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
glömma Gösta Ekmans bild och att den
centrala gestalten i dramat i avsevärd grad erinrar
om denne. Detta levande, fasetterade och
genomhederliga ekmansporträtt, till vilket många
smådrag lånats ur Lindbergs monografi, har
emellertid förlänats en värnlundsk form och
skådespelaren växer i dramat ut till att bli en symbol
för dem, som tvingas "ge sitt liv för att vinna
det".
Handlingen utspelas dramat igenom bakom
scenen på en gammal teater, där man under de
två första akterna inövar "Glada Änkan" med
skådespelaren som Danilo. Inkasseraren,
värden med hyreskontrakt, hustrun med
bekymmer över sonens sjukdom, förmår han
någorlunda behändigt skjuta åt sidan för att helt
uppgå i arbetet, men författaren till ett mörkt
och makabert samtidsdrama kommer han inte
ifrån. "Den återuppståndne", som dramat heter,
har oemotståndligt fått grepp om honom och
vid generalrepetitionen förlorar han ett
ögonblick kontrollen över sig själv och förskräcker
sina medspelare genom att, omedvetet, falla in
i en roll, som utgör den mest skriande
motsättning till den glade operettgrevens. Han närmar
sig undan för undan, motvilligt, den roll som
tvingar sig på honom: Soldaten, som vänder
hem från fronten för att kräva tillbaka vad
som tagits ifrån honom. Det helvete denne gått
igenom har gjort att han tappat kontakten med
människorna, han låter sig inte inordnas
emedan han är medveten om allt det döda inom
sig-
De senare akterna åskådliggör
skådespelarens vidare kamp med sin roll och ändar i
premiärsuccéns "lyckliga olycka".
Uppgörelsescenen med hustrun söker ge det avgörande
skälet till varför greve Danilo pålägger sig
plågan att ge liv åt en gestalt han avskyr och
illustrerar den värnlundska tesen om konst-
närens nödvändiga offer av lycka och harmoni
i personlighetslivet "för att nå den större,
smärtsamma, till sist kanske dödande lyckan,
som göms i skaparförmågan, i det skänkande
skapandet".
"Skådespelaren" är ett utmärkt drama med
en följdriktighet i handlingens förlopp, som
inte utesluter att replikerna på det hela taget
faller oförberett och spontant. Man följer hela
tiden med spänt intresse centralfigurens kamp
med sig själv och sin konst och en av
höjdpunkterna är den analys av sin motspänstiga
roll han utför tillsammans med regissören och
författaren. Dramat i dramat, där
skådespelaren tolkar sitt eget öde med stor konst, har
fått en expressionistisk, lite bombastisk prägel,
som med pedagogisk reda särskiljer det från
den realistiskt hållna helheten. På scenen måste
det, om författarens anvisningar följes, vara
svårt att gestalta senare hälften av detta
betydelsefulla avsnitt (skådespelarna ses från
kulisserna genom fönstren till det rum, där de
agerar), och ett krävande drama att spela är
onekligen "Skådespelaren" tvärsigenom. Att
fylla ut den centrala rollen mäktar bara en
stor aktör, och även flera av birollerna måste
vara maktpåliggande att gestalta. Den "andre
skådespelarens" roll är egentligen den enda som
är dåligt utförd, men skär man ner den och
överlåter till förste skådespelaren att vid behov
anklaga sig själv, är detta gnissel ur världen.
Huruvida uppgörelsescenen med hustrun till
fullo kommer att ge den förklaring till
skådespelarens utveckling, som författaren tänkt
sig, torde ett framförande på scenen enklast
visa. Som helhet är "Skådespelaren" ett
ovanligt gott och spelbart svenskt drama, och spelas
borde det, även om man med en viss bävan
emotser hur centralfiguren kommer att
gestaltas. Kjell Hjern
Helgonbild
Ignazio Silone : Sädeskornet under snön.
Översättning av Karin Alin. Bonniers
1945. 14: 50.
I sin tidigare till svenskan översatta roman,
"Bröd och vin", ställde Ignazio Silone i
händelsernas brännpunkt den till Italien återvände
revolutionären Pietro Spina. Denne man, ut-
gången från lantadeln men tidigt väckt till
medvetande om de gigantiska klassmotsättningarna
i sitt hemland, drevs av en oemotståndlig
längtan tillbaka till sin hembygd med dess av
den italienska fascismen utsugna, halvsvältande
cafoni. Vad han hoppades på var att väcka till
nytt liv deras frihetskärlek och att underjor-
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
