Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
konstaplar, munkar, terrorister, krigshjältar
och demagoger, alltefter lynne och läggning.
Jag tror inte, Maria Vincenza, att det någonsin
har funnits en människoras som i grunden är
så svårmodig som den italienska."
"Sädeskornet under snön" bildar tillsammans
med "Bröd och vin" ett epos av bestående
värde, det hittills grundligaste dokumentet om
italiensk befolknings liv under det spöknippe,
vars saga nu är all. Johannes Edfelt
Hommage à Matisse
Isaac Grunewald: Matisse och
expressionismen. Wahlström & Widstrand
1944. 16:50.
Leo Swane: Henri Matisse. Översättning av
Carl Nordenfalk. Norstedts
1944. 12:—.
Henri Matisse har ju betytt mer än någon
annan målare för vår moderna konst och också
utövat större inflytande här i landet än någon
annanstans. Därför är det ganska märkligt att
han ända tills nu fått vänta på en svensk
monografi. Många — även bland de s. k.
initierade — har säkert frågat sig: hur ska man
egentligen umgås med denna exklusiva,
förvirrande mångtydiga konst, en konst för
konstnärer och instinktaristokrater? Det har
funnits stort behov av en bruksanvisning på ren
svenska, och att den så länge låtit vänta på
sig beror väl både på uppgiftens stora
vansklighet och att vi först nu börjar få det avstånd
som möjliggör ett någorlunda historiskt
betraktelsesätt. Det som Matisse kämpade för har
för länge sedan ingått som en självklar del i de
unga konstnärernas medvetande, och tecken
börjar redan tyda på att mästarens
landvinningar kan komma att användas för helt nya
syften. Det är inte mindre än två herrar som
samtidigt gått till verket för att fylla den stora
luckan i vår konstlitteratur, Isaac Grünewald
och den danske konsthistorikern Leo Swane.
Isaac Grunewald är ju den mest berömde
av Matisses lärjungar och man kan väl också
säga den trognaste, och därför är det helt
naturligt att hans skrift äger sitt största värde
som personligt vittnesbörd. Ändå har han ställt
sig själv helt klädsamt i bakgrunden betydligt
mer än man kunde ha väntat sig av denna
expansiva personlighet. Den lidelsefria
värderingen är givetvis inte Grünewalds sak, han ger
i stället en apologi över mästarens konst med
ett uppbåd av all den furor och det förakt
för oliktänkande som han är mäktig, i ett
spänstigt, uddigt och färgskimrande språk.
Grünewald har en naturlig pedagogisk
begåvning, och kapitlen om färgen och
expressionismen har en hel del att lära om konstnärligt
seende också åt de mera avancerade. Sen gäller
det bara att inte tillmäta dessa utläggningar
någon allmängiltighet och komma ihåg att det
är fråga om författarens egna mer eller mindre
spontana reaktioner inför sinnevärlden. Hans
vördade mästare vore säkert inte hågad att
i allo skriva under hans credo. Grünewald ser
i expressionismen på samma gång en
intellek-tualismens och känslans pånyttfödelse, och all
syntetiserande, förenklande konst hör dit. Med
termen "expressionism" sammanfattar han alla
de olika riktningarna inom den moderna
konsten, "som i stort sett sträva efter samma mål"
(dock med en stor inskränkning: han ställer
sig helt avvisande till den abstrakta konstens
"ofruktbara ödemarker"). Är detta inte att
urvattna begreppet väl mycket? Och bokens titel
blir en smula missvisande.
Bland det värdefullaste i Grünewalds bok är
kapitlet om hur Matisse arbetar. I hans tavlor
märker man inte spåret av någon kamp, de
verkar att vara födda utan smärta, av en
stundens lyckliga improvisation. Sanningen är den
rakt motsatta. De är resultaten av en lång serie
attacker och omarbetningar, fastän alla spår
av kampen är omsorgsfullt bortsopade. Den
första studien efter modellen genomgår en rad
omvandlingar — varje gång på en ny duk —
mot allt större förenkling, formerna tvingas in
i ett alltmer välljudande ornamentalt linjespel
i ytan, utan att därför förlora karaktären av
levande stoff. Bara till en enda detalj finns det
ofta en hel rad teckningar. Hos Grünewald
— liksom också hos Swane — får man en
imponerande bild av den arbetets heros som
Matisse varit och in i det sista förblivit, trots
alla de frestelser som framgång och en luxuös
miljö måste föra med sig. Det är uppbyggligt
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
