Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
bordet. Likväl är man tacksam över, att den
kanske kommer att värma i vårt sceniska
klimat. Johan Falck
Andra skörden
William Henry Chamberlin : Den ryska gåtan.
Översättning av Nils Holmberg.
Bonniers 1945. 10: 50.
Walter Duranty: SSSR — Sovjetrysslands
historia. Översättning av Nils Holmberg.
Tiden 1945. 9: 50.
De kom till Sovjetunionen på 1920- och
1930-talen, de amerikanska och engelska
tidningskorrespondenterna. De sökte se så mycket
som möjligt, och de såg en hel del. De for hem,
förr eller senare, och skrev tjocka böcker om
vad de hade sett, böcker som såldes i vackra
upplagor; ty det var många som ville läsa om
det stora okända landet. Och böckerna var
i hög grad läsvärda. För egen del bevarar jag
dem i tacksamt minne från den tid, då jag
brottades med uppgiften att för serieverket
"Vår egen tids historia" skriva om den
ekonomiska och sociala händelseutvecklingen i
Sovjetunionen; jag brukade sitta med en
sovjetrysk statistisk volym i ena handen och någon
av de amerikanska och engelska luntorna i den
andra för att få fram den rätta blandningen av
officiella fakta och inofficiella sådana.
Nu har två av de mest kända männen i
kretsen, två av de säkraste i gardet kommit
tillbaka med var sin volym om Sovjetunionen. De
har så att säga tagit en andra skörd på de
marker, där de tidigare gick fram. En liten
efterslåtter? Nej, mer än så. Bägge har lyckats
få ihop ett ganska vackert lass.
Både William Henry Chamberlin och
Walter Duranty har den här gången satt sig
före att ge en helhetsbild av den första och
hittills enda socialiststatens uppbyggnad och
utveckling, vilket betyder att de inte har nöjt sig
med den mera rapsodiska skildring av
händelser och människor, som är den för
journalisten naturliga framställningsformen. Bägge
har lagt ett längdsnitt genom händelseförloppet
efter 1917 års ryska revolution, vilket är
alldeles i sin ordning och här endast föranleder
den anmärkningen, att Chamberlins bok lika
gärna kunde ha hetat "Sovjetrysslands historia"
och Durantys "Den ryska gåtan"; herrarna
skulle faktiskt ha kunnat dra lott om de två
boktitlarna ... Bägge har åskilligt att säga om
det personliga i historien, detta något som den
marxistiska socialismen inte har lyckats
avskaffa fast den enligt sina egna intentioner
egentligen borde göra det, och bägge kommer
alltså med porträtt av Lenin, Trotskij och Stalin
(jag hoppas att det inte medför några
komplikationer, om Trotskijs namn alltjämt nämns
här i landet — i hemlandet har man sökt utrota
honom ur historien, men för min del är jag
övertygad om att han faktiskt existerade).
Bägge talar som sig bör om Sovjetunionens
utrikespolitik liksom om de stora processerna,
och bägge kommer med en förnuftig
redovisning av det ekonomiska skeendet, detta som vi
nationalekonomer tror oss vara ensamma om
att begripa.
Det finns en likhet till: ingendera av de två
författarna har något märkligt att säga om
händelseutvecklingen efter den 22 juni 1941.
Det är inte på något vis förvånande. Bägge
var — om jag inte tar fel — borta från
Moskva redan då. Och om det förut fanns en
mjuk ridå, vars flikar kunde lyftas en smula,
så sänktes det sedan en järnridå. Med all rätt
förvisso, ty ett folk som kämpar för livet är
i sin fulla rätt, om det säger: obehöriga äga ej
tillträde. Den ryska gåtan, det är för mig frågan
hur de ryska järnvägarna kunde klara
uppgiften att flytta millioner människor,
hundratusentals maskiner och tusentals fabriker mot
öster och sedan komma igen med en fantastisk
anfallskraft, ägnad att tvinga tyska generaler
— också sådana med det underbart vackra
dödskallemärket i mössan — att be om nåd. Det är
en gåta, men dess lösning ges varken av
Chamberlin eller Duranty.
Alltså: bägge böckerna är bra och
rekommenderas till det bästa. Om det inte kan anses
vara så kallat dött lopp, om det skiljer någon
meter vid målet, så är det därför att
Chamberlins bok är bättre genomkomponerad och rikare
instrumenterad än Durantys. Men bägge är
som sagt bra, och den som inte kan läsa bägge
bör kasta lott om dem, alldeles som de två
författarna som sagt skulle ha kunnat göra om
titlarna. G. Westin Silverstolpe
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
