Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Harry Martinson: Två avsnitt ur ”Vägen till Klockrike”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
haft ett yrke som var fullt av hemligheter, en
gång djupa nog att leva på, men nu genom
tidens förändring värdelösa.
Bland alla tobaksfabrikernas hemligheter
var hemligheten om hur de "såsade" sin
rull-tobak den viktigaste, och där Bolie nu, utstött
så gott som för alltid, gick sin luffarväg genom
Riket, förde han med sig i minnet mången
hemlig formel för såväl snusfabrikation som
rull och spunnen fläta. Men han yppade aldrig
något, ty han höll på hantverket även om det
rörde sig i en maskinell motvind som nu blåst
i åratal.
Som gammal hantverkare höll han fast vid
att hantverk var och förblev vad det var: en
händernas och greppens värld och ett sjätte
sinnets och konstens rike. Och han behöll alltid
i minne sin kumpan Ahlboms ord till
"Ask-fjäset", att hur flitig tobaksspion man än är, så
tjuvar man inte till sig någon riktig yrkeskänsel
bara genom att spionera med öga och öra.
Sannare ord kunde knappast ha blivit sagda,
och det gällde för allt vad tobak hette och så
länge tobaksrök uppsteg över jorden.
Det hade hållit streck också när man i
praktiken kände på de cigarrer "Askfjäset" gjorde.
Det hade aldrig funnits den rätta känsligheten
i de cigarrvicklar som denne låge spion lagt
fram till Bolie för ombladning och täckning.
Alltid fanns där någon liten knorva i
läggningen och fördelningen av inlagetobaken. Och
för den som vet vad läggningen och
fördelningen av inlagan betyder för smak och arom
och för den dragna rökens för aromen själv
så viktiga slingring inom cigarren, den skulle
ha sagt så här: min herre, min herre.
Kom det goda vicklar ur "Askfjäsets" hand,
då var det tur. Och var det ibland också
skicklighet, då var det som en falskspelares
skicklighet med korten. Se här, man trollar, man
trollar!
Tills man trollar på sig pistolen, ja!
Men så snart trollsinnet blev trött och tap-
pade bort sig själv, då satt knorvan åter där
i cigarrens vickel, och den som tog emot den
för ombladning och för att kläda dem med de
dyrbara sidenfina täckbladen från Sumatra,
fick passa på när "Askfjäset" inget såg och
rätta till lite i inlagan före klädningen.
"Askfjäsets" cigarrer borde ha sorterats i
särskilda lådor och sålts under särskilt namn.
Vad skulle man ha kallat dem. Jo, Cagliostro!
Det var ett känt bedragarnamn på alla rökande
kontinenter. Eller ute på haven? Där kunde
hans cigarrer gärna få gå upp i rök, i våta och
råa stormar, som ändå i alla fall verkar
arom-förstörande på även de bästa kubaner.
Luffaren, f. d. cigarrmakare Kristoffer Bolie
var ingen älskare av havsvinden. Den var all
förfinad röknings fiende och utspridde alltför
hastigt kvalitethavannornas rök; blåste och
förfriskade i tid och otid. Där ute hade det
aromatiska bara en alltför hastig spridning att vänta.
Därför är också alla röksalonger i de stora
atlantskeppen byggda som vore de fästningar
av mahogny och jakaranda. Att röka en god
Havanna ute på däck i stormen är en snöplig
upplevelse. Och om än hela tobakens stora ö
Cuba ginge upp i den förnämligaste av all rök,
så skulle strax havsvinden vara där och bara
sprida och sprida.
I varje fall var "Askfjäset" på alla sätt en
spion, även om han inte hade förmåga och
sinne att hålla sig kvar i någonting annat än
den lägre tobaken, i karvrullarnas, de såsade
flätornas, rappens och snusets bittra snask.
Varje hans försök att göra sig ett gott
hant-verkarnamn högre upp i tobaken, hade hittills
snöpligt misslyckats.
Detta kände han bitterhet för, och det kunde
man förstå, åtminstone till hälften. Att gång
efter gång se sig nedflyttad till en nivå långt
under all högre tobak måste sätta sina spår
i honom och med den förmåga han hade
att grämas och hemfalla till hat föra honom
längre och längre ut i det allra svartaste snus.
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
