Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ivar Lo-Johansson: Kommentar till statarböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
gång var den, att "när det ändå är så, varför
ska vi skyla över det?".
Konservatism är ett födelsemärke på fattigt
folk.
Sedan dess har det vänt. Man har mera
allmänt förstått avsikten. Den mest
proletari-serade delen av lantarbetarklassen har fått det
avsevärt bättre. Med höjd levnadsstandard följer
inte självklart självsyn och vidsyn. Inom
lantarbetarklassen har det gj ort det, kanske mer än
inom någon annan kår.
Statarböckerna började komma ut i
billighetsupplagor och blev verkligen spridda. De
lästes i lantarbetarhemmen. Sedan
"Kungsgatan" gjorts om till film breddades intresset.
Statarflickorna började drömma om att spela
sig själva i en statarfilm. Brev med allehanda
uppslag och förslag postades från
statarhem-men.
VI
"Bara en mor" är tänkt och skriven som
romanen om statarkvinnan. Den anses vara
min bästa roman, men aldrig har jag känt
besvikelsen så starkt som efter den. Jag ville
inte skriva individualistiska romaner, utan
kollektivistiska. Men romanen gick sin egen
väg.
"Traktorn", som är den sista av
statarböckerna, för fram till 1941. I romanen
behandlas statarnas avskaffande. Statsystemets
upphörande beslöts dock först 1944. Den sista
oktober 1945 kommer det sista statarflyttlasset
att rulla på Sveriges landsvägar. Namnet Mikael
i den första statarromanen var valt med tanke
på Mikaeli, som sammanföll med slankveckan,
den stora statarflyttningstiden på hösten.
Det hade alltså gått jämnt en tioårsperiod
från "Godnatt, jord" (1933) till "Traktorn"
(1943). I den första romanen härskade ännu
oxarna. Tillsammanlagda utgör mina
statar-böcker ett försök att skildra statarnas väg från
oxarna till traktorn.
Det har ibland slagit mig, hur jag liksom av
en slump fått vara med om detta skeende. Från
barndomen minns jag oxarnas tid. Som
övergång kom hästarnas tid. Slutligen kom
traktorernas tid. Motoriseringen, från det mest
primitiva storjordbruket, hade genomförts.
Förändringarna genomgicks på tretti år på
de stora sörmländska statargodsen. Det är en
epok, som aldrig kommer att upprepas i
historien.
"Traktorn" är tänkt som en kollektivroman.
Traktorn själv är huvudpersonen. Romanen
omfattar områden inom ett modernt
sörmländskt storjordbruk, som jag, i deras allra
nyaste former, inte hade full personlig,
upplevd erfarenhet av. Det hade hänt en mängd
nytt, och självfallet måste jag först lära mig
det nya, som kommit efter den tid, då jag själv
var lantarbetare.
Som exempel på de bekymmer en författare
kan ha, då han inte bara skriver om "själen",
kan nämnas ett enda, då jag under
korrekturläsningen av romanen måste resa till Nyköping
för att kontrollera en detalj, som förekommer
på en halv rad i den. Detaljen gick inte att
kontrollera i Nyköping, och jag följde med
nattåget till Skåne för att verifiera den.
Liknande måste ske flera gånger. Det är sådana
smådetaljer som läsaren i allmänhet inte
märker, när ögat glider över boksidorna. Sådant
kallas ibland av författarna själva för
faktici-tetssjukdom. Men det är outrett i hur hög grad
oriktiga smådetaljer i skönlitteraturen också
färgar av sig på det konstnärliga i den.
"Traktorn" är skriven under de år, då
världen var ett slakthus. Att romanhandlingen
kulminerar i slakthusscenerna är trots detta
ofrivillig symbolism. Det är betingat av att
handlingen kulminerar just i missväxtåren
1940—41.
Zola, som jag så ofta blivit kallad en
lärjunge av, hade jag egendomligt nog inte läst en
roman av förut. Jag läste Zolas "Fällan" efter
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
