Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Sven Stolpe: Intellektuell kämpalek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
barn i de högre skolorna, eftersom
gratisunder-visningen slopats. I militärhögskolan har
officerssönerna företrädesrätt. Alla barn, vilkas
fäder inte kan uppdriva tillräckligt med pengar
för de högre skolorna, måste lämna skolan och
i stället genomgå en obligatorisk fyrårig
arbetstjänst. Enligt Lenins uttryckliga order skulle
icke ens presidenten ha högre lön än en
arbetare; numera kallas denna ekonomiska
likhetstanke i Sovjet för "en småborgerlig"
löjlighet och ett "brott mot staten". I en vanlig
fabrik kan enligt ryska uppgifter topplönerna
vara trettio gånger större än minimilönerna
bland arbetarna; direktörer, ingenjörer och
administratörer har hundra gånger högre lön
än arbetarnas topplöner och trehundra gånger
högre än minimilönerna. 1943 hyllade
sovjetpressen ivrigt de första "proletära
millionärerna". Samma kapitalistiska "orättvisor"
förekommer i den ryska armén. Arbetarnas löner
bestäms uppifrån, fackföreningarna saknar
varje förmåga att förändra arbetarnas
ställning.
Sovjetryssland är i själva verket progressivt
i sin ekonomiska struktur men i alla andra
avseenden regressivt. Politiskt, kulturellt, i fråga
om förhållandena mellan herrar och
behärskade är det reaktionärt i jämförelse med de
flesta kapitalistiska demokratier. En liten grupp
på en och en halv million människor, av vilka
en bråkdel är kroppsarbetare, bildar en
väl-avlönad byråkrati, som äger all makt, som är
högchauvinistisk och imperialistisk, som tjänar
millionförmögenheter och samlar arv. Bildning
och andra chanser är reserverade för fåtalet.
Slutligen har religionen kommit till heders, och
en rent borgerlig sexualmoral återinförts.
Det är denna sorts kommunism, som ena
året anklagar brittiska arbetarpartiet, för att
det stöder kriget mot Tyskland, och andra året,
för att de inte tillräckligt ivrigt stöder samma
krig! I de erövrade eller kontrollerade länderna
sätter dessa kommunister i gång med
massdeportationer av alla arbetarledare, som icke är
kommunister, oberoende av hur stor majoritet
av folket de representerar. Av Litauens 3
millioner invånare skulle enligt planen 700 000
deporteras. Av det rysskontrollerade Polens
13 millioner skulle 3—4 millioner deporteras.
Ryssland befinner sig — tack vare själva sin
art — i en ursinnig expansion, som kommer
att fortgå, tills den hindras med våld. Även
om atombomben kan tänkas utöva en lugnande
inverkan på den grupp av generaler och
partipåvar, ur vilken efter Stalins (tydligen nära
förestående) död den nye diktatorn skall
komma, så kvarstår dock problemet, vilken
ideologi det trötta och förvirrade Europa skall
samla sig kring för att kunna hejda den
sovjetryska reaktionen. Koestler tror, att enda
räddningen är ett ärligt socialistiskt system, där de
irrationella krafter, som nu flödat ut i nazism
och fascism, tas till vara på ett vettig sätt och
riktas in mot allmänmänskliga och produktiva
mål. Han drömmer om ett nytt andligt klimat,
en ny gemenskap, där ledarna frivilligt delar
massornas villkor och frivilligt avstår från att
missbruka makten.
588
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
