Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
lärjungars vittnesmål om ett helgonliv i
kärleksgärningens tjänst till föreställningen om
naturgeniet som våldför sig på sitt eget väsen
genom kristet-sociala åtgärder, från Rolland
till Gorki och Thomas Mann, från kritik av
hans dagliga liv till Lenins och Plechanovs
marxistiska kritik av hans samhällsomskapande
teorier. Skalan är vid, och de flesta
variationerna finns tillgängliga i svensk översättning.
En kritisk avvägning har likväl saknats; få
diktare har så utnyttjats som råmaterial för
olika biografers egna avsikter. Att något så när
objektivt och fullständigt skärma av sanningen
har ingen lyckats med. Bilden av Tolstoj är
ännu inte vederhäftigt tecknad.
Som professionell litteraturhistoriker har
Käte Hamburger gjort en skiss till ett mera
kritiskt porträtt. På begränsat utrymme har
inte heller hon förmått sovra legenderna,
motivera sovringen och samtidigt genomföra
en rimligt utförlig skildring av Tolstojs
karaktärskonflikt. Skriften är emellertid inte utan
stora förtjänster och ger den allmänna
orientering i författarens verk som säkerligen
avsetts. Men bilden av diktaren är oskarp. Den
är knappast helt frigjord från förebilderna,
som smyger sig in här och var. T. o. m. den
marxistiska kritiken får hjälpa till vid analysen
av "Anna Karenina". Den moderna
yrkeskvinnan skulle ha desavouerat romanhjältinnan;
dennas erotiska konflikt skulle vara omöjlig
i modern tid och därmed romanen föråldrad
bara på grund av att kvinnan numer har annat
att göra. Detta får kanske vara osagt så länge
det inte är bevisat att det psykologiska mönstret
kan kalkeras på det sociologiska.
Bristen på skärpa beror inte minst på Käte
Hamburgers idealistiska karakteriseringskonst.
Redan i inledningen bestämmer hon det
väsentliga hos Tolstoj vara "trängtan till sanning"
och ger därmed prov på en inte otysk metod
som vill komma så nära kärnan att de
betydelsefulla dragen avlägsnas på vägen.
Trängtan till en eller annan sanning kan med visst
fog anses vara utmärkande för huvudparten av
alla författare. Lika lätt är också att påstå
motsatsen om Tolstoj, vars sociala teorier tillhör
de mest nonchalant subjektiva. Författarinnan
påstår detta också längre fram: "han var icke
intresserad av själva företeelsernas inneboende
problem, utan gick ut från vad han själv såg
inom det honom närliggande livsområdet".
Den litet för oindividualiserade helhetssynen
på Tolstoj har delvis hindrat författarinnan att
teckna ett intimt porträtt. Den har medfört en
påfallande benägenhet att undvika diktaren för
verket. Detta betyder ju mindre när det gäller
de båda stora romanerna; en analys av dessa
kan indirekt bli en analys av diktaren. Men det
blir en helt annan sak när man kommer till de
sista trettio årens produktion, som helt står
under kontroll av tolstoj anismens entydiga
teori. Den fria diktperiodens verkliga
fortsättning bör då inte sökas enbart i gestaltandet av
denna teori; dit hör i lika hög grad Tolstojs
eget sätt att inte själv realisera den. Hans egen
kompromissexistens är mycket intressantare än
hans lära, då den har ett större sanningsvärde
i förhållande till den mänskliga situationen.
Här har Käte Hamburger emellertid disponerat
oproportionellt. På 44 sidor redogöres för
tolstojanismen, som nu i sig själv bjuder på
mycket dött stoff. Profetens egen attityd under
hela den sista perioden beröres däremot endast
på ett par sidor.
De gjorda invändningarna betyder likväl inte
att boken skulle vara olämplig för dess syfte,
en första orientering. En relativt odogmatisk
klokhet har varit författarinnan till hjälp när
det gällt ett tidigare synnerligen dogmbundet
ämne. Sven Alfons
Kortare anmälningar
Elisabet Falkenberg: Ur havets skum.
Bonniers 1945. 11:—.
Ön S:t Barthélemy i Västindien var under
närmre hundra år en svensk koloni. Genom att
förlägga handlingen i sin debutroman dit har
Elisabet Falkenberg lyckats förena ett
begynnande svenskt 1800-tal à la Alice Lyttkens med
en miljö från det tropiska Amerika. Stoffet är
brokigt och roande. Det vimlar av godmodiga
svartingar med pittoreska namn, det leves
societetsliv och intrigeras och skvallras i 40
graders värme, och läsaren får vara med om
både när ananasen skördas, när vita och svarta
drabba ihop i ett stort slagsmål, och när öns
guvernör går på krogbal i ett illa beryktat
hamnkvarter. Intrigen är inte illa spunnen och
handlingen är grupperad omkring någonting
som kunde kallas för det verkligt perfekta lönn-
617.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
