Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner - Konrad Marc-Wogau: Genmäle till dr Wittenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tiska Paraguay, med tyngdpunkten förlagd till
hotell, millionärshem och herrklubbar i
huvudstäderna. Intervjuerna med de tre
republikernas presidenter blir i själva verket inte annat
än menlösa artighetsaudienser, med
tabubelägg-ning av alla politiska frågor. Författaren
besöker de svenska utvandrarna i Oberåområdet
och finner gripande ord för deras längtan efter
en kyrka! "För både nutid och framtid skulle
kyrkan bli en vacker och värdig
svenskhets-symbol, monumentet över tragik och storhet
hos svenska öden i ett främmande land." Även
Rogbergs hyllningar till lyckade affärsmän och
företagare av svensk härkomst är i naivaste
laget. Kulturreportaget är torftigt, och inte
mindre än två av de konstnärer som berörs
blir jämförda med Zorn. Man snuddar dock
vid Ëduardo Mallea, Argentinas intressantaste
möderne prosaförfattare, och man får en aning
om Candido Portinari, en brasiliansk
proletär-och negermålare, något påminnande om Rivera.
Artur Lundkvist
Sumner Welles: Nu eller aldrig. Översättning
av Nils Holmberg. Bonniers
1945. 12:—.
Mr Sumner Welles har hört till Roosevelts
gamla garde, som sopats undan av nya
hemmaamerikanska vindar. Likaväl som den
bortgångne själv och som sin närmaste
överordnade, utrikesminister Cordell Hull, har han
varit en Europas och världssamarbetets
talesman hos sitt folk. Hans stora bokliga bidrag
till tidsdebatten får fattas både som ett
diplomatiskt dokument och som en fallen mans
testamente. Somt är grundat på historiska
studier och minnen, annat mest på egna
rapporter, och en del utgör utkast och förslag för
framtiden. Både litterärt och politiskt sett har
samlingen då blivit ojämn men ger mer än nog
av högt intresse för att försvara sin plats på
vår bokmarknad. Rapporten "Mitt uppdrag i
Europa 1940" är sålunda i sitt sovrade
litterära skick lika roande som upplysande, och ett
följande kapitel om amerikansk politik från
Frankrikes fall till landstigningen i Nordafrika
är ägnat att klargöra de mycket missförstådda
och onekligen ömtåliga förbindelserna mellan
Vichy och Washington. När Sumner Welles
sedan gör ett framåtblickande svep från
Tyskland över Främre Östern och Sovjet till Japan,
får man rik behållning av hans personliga
erfarenheter från Tokio och finner givande
synpunkter också på Moskva och på Orienten;
påfallande är bl. a. Welles’ respekt för den av
amerikanska judar starkt stödda sionismen. Att
däremot — som en tvärsäker kapitelrubrik
lyder — "Det tyska hotet kan avlägsnas" enligt
receptet uppdelning i småstater, ter sig på så
nära håll som vårt både tvivelaktigt och
opsykologiskt. Welles avslutar med sitt program för
den nya världsorganisationen, vilket ligger i
linje med Roosevelts men särskilt betonar den
regionala underindelningens värde och för
övrigt är försiktigt och vidsynt i tonen, och
med en sammanfattning av Förenta staternas
egen uppgift. Hans egentligaste ärende är att
fullfölja väckningen av sina landsmän, och det
ger genomgående anledning till obarmhärtig
kritik av mellankrigstidens amerikanska
isolationism och okunnighet.
Medelst personregistret kan de skilda
trådarna i den brokiga väven lätt återfinnas. Nils
Holmbergs översättning är god men inte
oklanderlig, och det sista gäller också sakkontrollen
från vare sig hans eller författarens sida.
Tom Söderberg
Genmäle till dr Wittenberg
BLM:s sommarhäfte innehåller dr Wittenbergs
"genmäle" med anledning av min recension av hans
bok om Hans Larsson i maj-junihäftet. Trots
Wittenbergs utmanande ton vill jag inte uppta
tidskriftens utrymme med ett utförligare bemötande. Bland
annat därför att ett dylikt bemötande i stor
utsträckning skulle bestå av helt triviala påpekanden: att om
Hans Larsson hos andra filosofer finner tankar, som
liknar dem han själv omfattar, så följer härav inte,
att han är influerad av dessa filosofer, att Hans
Larssons goda kännedom om filosofihistoriska
sammanhang inte innebär att han är influerad av alla de
filosofer, vilkas tankar han återger eller hänvisar till,
att en filosof tar bestämt avstånd från Hegel, vare
sig han säger "Hegel är icke min man" eller "Hegel
är långt ifrån min man" o s. v. Den kritiske läsaren
skulle säkert finna dylika påpekanden helt
överflödiga. Men svar på naiva invändningar blir gärna
triviala. — Blott på en punkt ser jag mig föranlåten
att bestämt tillbakavisa Wittenbergs genmäle. För att
ge sig sken av att inte tala i egen sak enbart söker
Wittenberg bibringa läsaren den uppfattningen att
jag "orättvist bedömt H. Larsson och dennes
betydelsefulla ställning i det svenska kulturlivet". Detta
är minst sagt långsökt! Saken gäller ju blott
huruvida Hans Larssons högst beaktansvärda tankar i
politiska och historiska frågor rimligen kan
betecknas som "europäische Geschichts-, Rechts- und
Staatsphilosophie", såvitt orden skall ha sin vanliga
619.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
