Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Tage Aurell: Intill helgsmål. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTILL HELGSMÄL
Strax i början är det hål och ord borta efter
ringutskäraren. Han får det till att när hon
kom på besökstiden på lasarettet så var det
inte som det är nu. "Du kan aldrig tro", läser
han. "Men hör nu på mig Enok. Det är icke
så lätt för mig heller. Kanske är det svårare för
mig" (Elins tanke, så olika de är annars). "För
det finns konstgjorda händer som är nästan
lika bra som en riktig. De kan röras vid
handleden." Där har hon vänt på papperet, och åter
är det hål, men av orden på bägge sidor om
hålet förstår han att det handlar om priset på
sådana händer. "Men vad i hela friden skall
jag taga mig till. Han är gift. Han vill jag skall
behålla förlovningsringen men det kan jag
inte. Enok. Så kan jag inte vara mot dig så här
återsänder jag den. Jag har kysst på datumet
till farväl. Han har tre barn, den minste är
bara två år. Hemskt söt. Men jag gråter om
kvällarna." Hål omigen. Ett halvt hål.
— Den gråten ger jag djävulen! talar Enok
högt om för brevet, för ensamheten.
"Hon vet ingenting den andra, vi bara går
här bredvid varandra. Du kan förstå hur det
skall vara för en annan. Att det skulle bli så
ändå. Hur länge stod sig narcisserna på
lasarettet? Jag köpte två stycken till mig också.
Jag kastade ej bort dem sedan utan klippte jag
av dem nu har jag pressat dem i
sjukkasseboken. Lönen är nog ganska bra här så jag
klagar ju inte. Men är det ändå som något
orätt att få den, det tycker jag ibland om
kvällarna. Då kan jag bli arg på mig själv och
det är bra på så vis att då gråter jag inte.
Han tjänar bra. Han är i trävarubransen han
också. Usch nu gråter jag igen. Han ger sin
egen fru lön kan du tänka dig, här om dagen
två stycken hundrakroningar men hon bara satt
med dem i hand hela tiden jag dukade av och
såg konstig ut. Nu får jag sluta detta mitt
sorgliga brev. Jag har letat efter etuiet men kan
inte finna det. Din f. d. Eyvor." Hon slutar
alldeles inte. "P. S. Du skall allvarligt tänka
på en sådan konstgjord hand och om du vill
taga emot något av min löning så kunde jag
sända per postanvisning. P. S. P. S. Det var
väldigt synd att det skulle gå så på sågen.
Men käre Enok, käre du tro inte att det bara
är för den skull. Det kunde väl alltid blivit
någon råd."
Råd som sagt. Hä! Det är vad han sparat
till, en konstgjord näve! Och för resten skall
han få mer pengar, av sågverksbolaget, det
hade inte funnits föreskrivet skydd vid
såg-klingan. En advokat har han och skall till
tinget i nästa månad.
— Så en förlovningsring mer eller mindre,
min kära f. d. Eyvor! Det är bara lort för Enok
nu, näggum om du skall behöva ha några
bekymmer! säger han högt i ensamheten.
Om hon verkligen stått och skurit ut ringen
själv? Nej, det är blott gubbdjävelns idé, sånt
kan ingen annan än han falla på att tänka. Men
narcisserna skall hon få betalt för, hon skall få
en postanvisning. Och här är etuiet kvar, däri
skall han lägga hennes ring, och det skall gå som
rekommenderat paket, så trävarubransen —
Han tittar ner i brevet igen. Adress
Bryggar-gatan 12.
Ringutskäraren? Om det var brevbärarn i
stån? Där kommer hon alltså gående ner en
kväll och lägger brevet i lådan. Sen vimsar en
spoling fram på gul cykel och låser opp klaffen
och tar en grabbnäve brev och stoppar dem
i en säck.
Vid banken? Men Bryggargatan går inte
förbi vid banken, han har stått länge vid
järngallret där, han har sina pengar där inne. Sätter
in dem på kontoret här nere, men naturligtvis
kommer de sen in till stån, in bakom gallret
där han höll liksom vakt en timme nu och en
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
