- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
639

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Tage Aurell: Intill helgsmål. Berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INTILL HELGSMÄL

med. Hundrakroningarna kan den andra sitta
och glo på —

Men han har gått för länge och diktat, han
har inte fått fatt på nån såptvål innan Elin är
tillbaka med vedbärarn. Har nog skyndat sig
för resten, trott att hon inte får stanna borta
för länge åt gången, här kunde hitta på och
hända nånting, och då är det bra om hon är
i närheten, stolliga karlar bör man inte lämna
allena så värst lång tid i taget.

Att hon har värk så hon kunde skrika, att
hon kunde tarva lite omtanke, det är det ändå
ingen som kommer ihåg. Eljes skulle det ju
bara förströ Enok om han ginge efter ved, mer
än en hand behöver han ju inte för att plocka i
pinnarna och inte mer än en arm för att bära
en full vedbärare. Medan tie tolv små pinnar
är börda, mer än börda för henne nu —-

— Hjälp mig av med djävelskapet!

Han sprikar med de fem fingrarna emot
henne, de fem enda fingrarna han har kvar.

— Hjälp mig säger jag!

Han har gråt i halsen — som på vägen till
lasarettet, som ena gången hon var där och
hälsade på honom, som när han kom hem. Men
som därförut inte hänt sen första gången han
var i slagsmål på dansbanan och
konfirmationskavajen blev sönderriven.

Och storsnyftande tar han etuiet ur fickan,
storsnyftande öppnar han det. Som en liten
bädd är det.

Men så biter han gråten i sig, drar
bandageklumpen ett svep över ögonen. Detta sista gillar
hon inte, hon vill att klumpen skall vara vit
och fin till över helgen. Såsom en ny
granrismatta på farstubron och som de nystrukna
skjortorna åt honom och gubbdjäveln, så vill
hon att bandaget skall se lördagsrent ut. Hon
har till och med tyckt det blev mer helg de
gånger han just om lördan vänt hem efter
omläggningen på lasarettet.

Det går med såpa och med hennes hjälp, hon
har skruvat och skruvat så hon är svett i pan-

nan. Vad honom själv beträffar värker det
i bägge nävarna, det värker i den vänstra som
ini bandageklumpen. Men i alla fall ligger den
där, ringen. Och i luften är det kvar som ett litet
eko från nyss när den äntligen rullade ner på
skänkklaffen. Han vill inte ta i den! Och ändå
är det inte mer än några månader, några
veckor sen han städse gick och skröv på den,
stod och speglade sig i den var gång han tvättat
sig. Men den är hans! Han hade betalt bägge
ringarna, han kan lika gärna behålla den, ta
och gömma den, ha den till ett bevis på att en
gång var han förlovad han också, ta fram och
se på den i ensamheten, aldrig sända den
tillbaka — Eller göra som hon gjort, som
gubbdjäveln sa att hon gjort, lägga den i ett brev
men sen skära ut den igen, så pass lur kunde
han vara han också — Fast riktigt hur det
skulle gå till? Skall han stå och titta på hur
Elin gör det åt honom?

Nej! Trävarubransens frilla skall få den
tillbaka! Så kan hon göra sig pengar av den,
stackarn, kanske är det inte så lätt för henne,
precis som hon skriver. I ett lite paket skall
hon få den, rekommenderat paket så den går
ända fram till henne. Det skall Elin få styra
med, ta det med till posten när hon går till
basaren i kväll, hon skall få hans inträdesavgift
med sig, det skall bli hans sommarfest! Hon
kan gå bakvägen in, de skall säkert ta emot
detta paketet även om det inte blir sänt förrän
om måndag, paketlapp skall hon skriva,
innehåller ring skall hon skriva, det tar de säkert
emot, så får de nånting att tala om på väg till
basaren, nånting att tala om i morgon guds
långa söndan.

Och på tisdan kanske Eyvor gråter en
skvätt —

— Du kan väl gå med på basaren du också,
säger Elin. En stund.

På basar skall han inte gå, nej, varken i kväll
eller framdeles. När det som de nu pysslar med
väl är överstökat skall han vända åter oppå

639

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free