Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oktober. N:r 8
- Knut Jaensson: Valérys aforismer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
anser sig stor, den andra om att han verkligen
anser sig ringa. Är det inte med tanke på sig
själv som han har sagt: "Oroande är den om
vilken vi inte kan ana vad han har för
uppfattning om sig själv. Fallet är lyckligtvis sällsynt.
Men den som inte är oroande är inte mycket
värd."
*
Jag skulle inte tro att det har varit Valérys
ambition att ta upp tävlan med La
Rochefou-cauld, men han skulle inte ha haft svårt för att
göra det. Se här några bevis:
Vi tycker inte om den som tvingar oss att inte
vara oss själva och vi tycker inte mera om den som
tvingar oss att visa oss som vi är. Men vi tycker om
den som tror att vi är det som vi skulle vilja vara,
och det är grunden till ärans ljuvlighet, som det
fordras en förening av stor dysterhet och stor kraft
för att fullständigt kunna motstå.
Att känna sig själv är inte att förbättra sig. Att
känna sig själv är en omväg till att frikänna sig.
Det finns ingen varelse som är i stånd att älska
en annan varelse sådan den är. Man fordrar
förändringar, ty man älskar aldrig annat än en fantasibild.
Det som är verkligt kan inte vara åtrått, ty det är
verkligt. Jag dyrkar dig, men denna näsa, denna
vana som du har___
La Rochefoucaulds erfarenheter är
drevkarlar, hans tanke är en jakt och det byte han
vill fånga är människans fåfänga och egoism.
Nästan alla hans reflexioner är lyckliga jägare
och deras uppgift är fylld när de kan visa fram
sitt byte. Där slutar de. Det är detta som gör
dem i längden lite enformiga — hur
beundransvärt träffsäker skytten än är. Men det är
också detta som gör dem ensidiga och i själva
sin renodlade "sanning" en smula osanna. Ty
hur fåfänga och egoistiska vi än är och hur
skickligt vi än förstår att bedra oss själva och
andra, så är vi samtidigt blandade. Och vad
själva egoismen beträffar så kan den
visserligen vara mycket lämplig att förutsätta som
drivfjädern till alla våra handlingar och önsk-
ningar, men den blir ett alltför onyanserat
begrepp om vi inte gör klart för oss att den
kan vara av de mest skilda slag — från det
krassaste till det finaste — att den liksom ljuset
innehåller alla färger, liksom kolet kan bilda
stommen i de mest skilda produkter.
Hos Valéry — som mellan sig och La
Roche-foucauld har haft Nietzsche och Bergson, ja
varför inte Freud och Einstein — slutar jakten
sällan på samma sätt. Man skulle kunna säga
att den ofta inte slutar alls eller kanske
riktigare att den ofta slutar med visionen av ett
flyende villebråd som under sin flykt undan
reflexionens inringning har avslöjat något
väsentligt om sina egenskaper och om —
varför det måste fly. Stundom — och det inte
i hans sämsta aforismer — blir bytet till slut
inte längre något byte utan ett offer, värt att
befrias från sin skräck.
Valérys skepticism går ett steg längre än
La Rochefoucaulds. Det är inte så mycket "det
dåliga" som han forskar efter som "lagarna"
och "funktionerna". Det som framför allt skiljer
Valéry från de klassiska franska moralisterna
är att för honom "är grunden varken god
eller dålig och kan inte vara någondera".
Därför vill han mindre fixera karaktärens
grundämnen än blandningen, mindre den fasta
punkten än rörelsen. Gentemot den förmenta
lagbundenheten hävdar han oupphörligt slumpens
roll, inför det ynkliga och förkrympta intryck
som en människa kan göra, kan han gripas av
lusten att undersöka varpå detta intryck beror,
vad det är som gör att "Jeppe super":
Öppna din nästas hjärta — som är ditt eget —
men hejda dig inte inför smutsen som är varje
människohjärtas skatt.
Gå längre och stanna inte förrän du har funnit
oskulden, nödvändigheten, klockan och timmen, ty
skammen, begären, samvetskvalen, de inbillade
brotten och det faktum att var och en håller på sitt är
endast avskyvärda och förfärliga därför att de inte
har helt utvecklat sina konsekvenser och inte kan
göra det.
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0664.html
