- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
651

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Knut Jaensson: Valérys aforismer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VALÉRYS AFORISMER

har en tendens att placera sig utanför tiden och
rummet. Som alla extrema — och Valéry är en
extrem intellektualist — fordrar han motgift.
Hans evigt malande tanke som upplöser allt
eller nästan allt i reflexion kan — om man
vistas länge i dess specialiserade värld —
framkalla en reaktion.

Det finns hos Valéry en verklig vishet, men
det finns knappast någon fromhet. Han har
känslans finhet, men inte dess enkelhet och

styrka. Hans tanke är djupare än hans känsla.


Men om läsaren av Valérys aforismer ibland
skulle känna sig i behov av ett motgift mot
honom, så är å andra sidan hans reflexioner
i sig själva framför allt ett motgift, och ett
av de kraftigaste, mot önsketänkandet, mot
subjektivismen, mot lusten att överskatta och
underskatta, mot lättvindigheten, mot
partisinnet, mot kverulansen, mot det retoriska, mot
fraserna.

En av de viktigaste tankegångarna i hans
livssyn, sådan den möter oss i hans aforismer,
synes mig vara innesluten i satser som dessa,
att "våra betydelsefullaste tankar är de som
motsäger våra känslor" och att "allt vilar på
några idéer som gör sig fruktade och som man
inte kan se i ansiktet". Saklighet och klarhet
är den svåra metoden. Men finns det någon
annan? Finns det något annat sätt att möta
de idéer "som gör sig fruktade" än att se dem
i ansiktet?

De valéryska aforismernas livsluft är en
sträng objektivitet. Stundom väl alltför sträng
även för honom själv: "Alla omdömen om
människor eller om verk som är beröm eller
klander är portvaktsomdömen: omdömen av
hjärnor som befinner sig vid tingens portar."
Men även om det är omöjligt att inte ofta, ja
oftast, förbli stående vid "tingens portar", så
är det alltid viktigt att minnas, att "tankens
stränghet inte är gynnsam för moralen", att en

partimänniska är en människa som "applåderar
och skymfar emot sitt hjärta därför att partiet
vill det", att en hederlig människa är en
människa som "aldrig har mördat, aldrig har stulit,
aldrig har våldfört sig annat än i sin fantasi",
att "orättvisan är en besk som återger oss
smaken för ensamhet, skärper begäret efter
avskildhet och särprägel, visar anden de djupa
vägar som leder till det enda och det
oåtkomliga". Likaväl som det är viktigt att på allvar
ställa sig den frågan: "Vem har då modet att
tvinga sig att klart formulera den sannolika
uppfattning som en annan människa har om
en själv?"

Valéry ställer sin diagnos utan artighet. Det
härdande hos honom består i att han inte
in-vaggar patienten i falska förhoppningar, det
befriande i att han likväl visar honom en utväg.
Den människa som äntligen inser att inte ens
för hennes egen skull upphör tingen att vara
annorlunda än de är får också makten att
förändra dem, säger Valéry, och tillägger: "ju
mera man erkänner nödvändigheten desto
lättare upptäcker man medlen att vända den till
sin fördel". Han är som en naturforskare: han
tror på lagarna. Men just därför vet han hur
mycket som är outforskat och förstår att det
gäller att göra upptäckter. Han tror inte på
mirakler men han tror på ljusstrålen som i vårt
förtvivlade fängelse plötsligt "faller in och låter
oss se nyckeln på golvet". Hur på en gång
beklämmande sann och befriande sann är inte
en aforism som denna: "Varje människa vet
en oerhörd mängd saker som hon är okunnig
om att hon vet. Veta allt vad vi vet? Denna
enkla strävan innefattar hela filosofin."

I de nyss anförda citaten skymtar redan en
annan av Valérys ledande tankegångar: den
att det verkliga och det sanna är just det
som är underligt, egendomligt, ovanligt eller
främmande. "Det verkliga befinner sig alltid
i opposition" och "all syn på tingen som inte
är ovanlig (étrange) är falsk". "Meditera som

651

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free