Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
Denna roman är utan tvivel den mest
betydelsefulla han har skrivit, och den är också utan
tvivel hans bästa.
Liksom alla hans romaner är den, om än inte
"nyckelroman" i egentlig mening, direkt byggd
på hans egna upplevelser och innehåller
personer och händelser och platser som under sin
lätta förklädnad eller i sin något förändrade
form kan kännas igen av vem som helst som
känner förebilderna. "Kapten Charles Ryders
sakrala och profana hågkomster", för att citera
bokens underrubrik, är kort sagt författarens
egna. Det förvånar knappast att skvaller och
spekulationer har varit i farten för att försöka
identifiera det herresäte och den adliga familj
som döljer sig under namnen "Brideshead"
respektive "Marchmain" och de individer som
avporträtteras i den skandalösa men
sanningsenliga skildringen av hjältens liv i Oxford. Det
vore emellertid beklagligt om den sortens tissel
och tassel, som Waughs tidigare romaner gunås
framkallade, skulle sprida sig utanför den krets
som kråmar sig över att ha "inside
information" och sålunda dra ner denna märkliga essay
i romanform till samma nivå som
skvallerspalten i någon mondän tidskrift. Ty dessa
"hågkomster" om ett förnämt hus och en
förnäm familj i deras avtagande och slutliga fall
ned i krigets avgrund härrör från ett moget
intellekt som i sin tidiga medelålder kan se
tillbaka på ungdomen inte bara med romantisk
saknad efter "le temps perdu" utan också med
det klarsynta sinne för det förflutna varförutan
mänsklig erfarenhet inte kan värderas.
Tydligen mån om att förekomma
ofördelaktig kritik och avvärja besvikelse hos läsarna
uttalar författaren en varning på
skyddsomslaget. "Brideshead Revisited", skriver han,
"är inte avsedd att vara rolig." Han medger
dock, nästan med motvilja, förefaller det, att
boken innehåller "uppsluppna partier". Det
följande är trots sin något skräckinjagande
formulering på en gång en trosbekännelse och
ett framläggande av hans tema. Det mål han
har satt sig före är att "visa hur den gudomliga
planen verkar i en hednisk värld, i en engelsk,
katolsk, halvt hednisk familj, i 1923—1939 års
värld". Denna berättelse, fortsätter varningen,
kommer att "föga tilltala både dem som med
oblandad tillgivenhet ser tillbaka på denna
hedniska värld och dem som betraktar den som
övergående, betydelselös och redan, som man
får hoppas, passerad". Han slutar med att säga,
att åt dem som ser mot framtiden "med dystra
föraningar och har större behov av pålitlig
tröst än av rosiga minnen" erbjuder han "hopp,
men ingalunda hoppet om att någonting annat
än olycka väntar, utan om att den frälsta
människoanden är i stånd att överleva alla olyckor".
Detta varnande förord visar sig vara mindre
avskräckande än det verkar. Jag tror dock
knappast det är mindre avskräckande än
författaren har avsett. När man har läst romanen,
kan man nog med skäl undra om inte företalet
överbetonar inte temats allvar men väl
frånvaron av kvickhet och humor i dess
behandling. Säkert är att jag inte har träffat någon
som inte har varit angenämt överraskad, att
inte säga lättad, över att finna att författaren,
fastän han har vidgat fältet för sin erfarenhet
och samtidigt fördjupat den, varken har
förlorat sin förmåga att berätta en ytterst
underhållande historia eller avstår från att bruka
denna förmåga. I förmaningen till läsarna är
han kanske alltför ivrig att poängtera att han
har lagt bort alla barnsligheter och samtidigt
besvärad över att behöva bekänna för sina
"gynnare" som tidigare har lämnat honom sitt
stöd att han har någonting allvarligt att säga
dem den här gången. Man kommer att tänka
på Shakespeares "den där damen bedyrar för
mycket, tycker jag". Bedyrandena visar sig
när allt kommer omkring onödiga, ty först på
bokens sista sidor framträder klart temats
förborgade allvar — dess andliga motiv — vilket
mycket väl kan gå den läsare förbi som endast
667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
