Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
sig i Royal Horse Guards och detacherades
senare till Lörd Lovat’s Scouts (ett exklusivt
commandoregemente). Han borde alltså ytligt
sett vara en ovanligt tacksam måltavla. Hans
i de tidigare romanerna visade förkärlek för att
skildra den mondäna klickens liv, den förgyllda
ungdomen i Eton och Oxford, herresätenas
uppstyltade sällskapsliv, högadelns excentriciteter
med mera sådant har dessutom skenbart givit
ytterligare fog för anklagelsen. Att den på alla
bärande punkter är ogrundad tycks mig bevisat
i "Brideshead Revisited".
Vid fyrtio års ålder kommer Evelyn Waugh
i kapten Charles Ryders skepnad tillbaka till
det stora huset. Det är tomt, och det varma liv
som en gång fyllde det har försvunnit — det
är en ödslig barack, övergivet och förfallet,
duger bara att inkvartera soldater i. Ur vad
som en gång var skönhet och välordnad
trygghet höjer sig "Brideshead" som en symbol för
det jordiskas förgänglighet i allmänhet och för
slutet på en traditionell, förfinad livsstil i
synnerhet. För kapten Ryders samtida, som föddes
lagom för att få se hur det första världskrigets
chock kom de första sprickorna att träda fram
på denna livsstils glatta yta och växte upp under
de spänningens år som följde måste denna
symbolik vara djupt gripande. På samma sätt som
Cyril Connollys "The Unquiet Grave" är en av
Charles Ryders samtidas psykologiska
självbiografi är "Brideshead Revisited" med sin
givna begränsning en biografi över Charles
Ryders generation. Skillnaden är att den ena
boken är ett förtvivlans skri från en förtappad
själ som aldrig fann sig själv och därför söker
finna trygghet och tröst i en desorienterad
värld genom att klamra sig fast vid det
förflutna, medan den andra är så att säga ett
testamente från en själ som i tron att den själv
är räddad ur skeppsbrottet med lugn ser
framtiden an. Skillnaden är på en gång djup och
betydelsefull. Jag skulle vilja säga att de
flesta av Charles Ryders samtida fortfarande
är benägna att, liksom Connolly, se tillbaka
på den hedniska världen mellan krigen med
någonting som liknar "oblandad tillgivenhet"
därför att de saknar tro på sig själva och sitt
eget öde. Det återstår dem ännu att kämpa sig
fram till räddningen. Men konvertitens väg
— vägen till Rom — kommer de inte att välja.
669
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
