Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Margit Abenius: Heidenstam biograferad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
HEIDENSTAM
BIOGRAFERAD
Heidenstam tyckte lika illa om
litteraturhistoriker som Kierkegaard om teologer; han
var alltid mycket angelägen att betona sin
originalitet — som förvisso var stor — och
karakteristisk är den ofta återkommande
anteckningen om dikterna: "Vilar icke på legend"
med dess avi åt eftervärlden. Med den ville
han understryka att motivet var hämtat ur
egna förrådsrum. Böök, hans biograf, vars
stora levnadsteckning över skalden nu
föreligger färdig i sin första del, torde respektera
sitt föremåls aversion mot vetenskaplig analys
och skrutinering av diktens
verklighetsbakgrund, men han har inte böjt sig för den.
Boken har blivit ett verk av utpräglat objektiv
anda, skrivet med författarens vanliga
vitalitet, detaljrikt och ingående och framför allt
bräddfullt av fakta och intressant
problematik. Personligt engagemang i dålig mening
— som man möjligen hade kunnat befara —
spåras inte: den vetenskapliga ambitionen tycks
ha tagit överhand denna gång och brutit ner
eventuella hinder. Och vetenskaplighet brukar
ju anses ha något att göra med "lidelse för
fakta".
"Där innerst i min ande bor en gnista"...
På sätt och vis kunde man frestas att läsa
biografien som en fortlöpande vetenskaplig
kommentar till de klassiska biktraderna i "Ensam-
Fredrik Böök: Verner von Heidenstam. Bonniers.
1945. 15:—.
hetens tankar", där ett gåtfullt, inifrån
bjudande personligt krav fått förtätat uttryck:
Där innerst i min ande bor en gnista;
att lyfta den i dagen blev mitt mål,
min levnads liv, mitt första och mitt sista.
Hon gled mig undan, tärde och förbrände.
Den lilla gnistan är min rikedom;
den lilla gnistan är mitt livs elände.
Det är med andra ord sanningsproblemet som
avtecknar sig som den röda tråden i
biografiens icke alltid lättöverskådliga
detaljrikedom. Sanningskravet när det gäller en diktare
kan väl ofta ses ur en tvåfaldig aspekt:
konstnärens och människans. Att skilja dem åt vore
förvisso otänkbart. Men tyngdpunkten kan vara
förlagd olika, än åt den ena, än åt den andra
sidan. Och karakteristiskt för Heidenstam tycks
vara att hans sanningsproblem är i så ovanligt
renodlad grad konstnärens — och just inte
mer. Frödings är konstnärens och människans,
framför allt människans. En grundprincip hos
Heidenstam tycks vara att dölja det fatala för
att i stället bygga upp en myt som passar i det
subjektiva mönstret men som inte stämmer med
verkligheten. När man är framme vid verket
gapar därför ofta en djup klyfta mellan
verklighet och myt, mellan faktum och legend. Hos
Fröding lever en ständig strävan att blotta och
med sanningen genomlysa det fatala, så att det
till sist förintas, eller snarare sublimeras, i ett
675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
