Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
centriska, nästan personlighetskluvna
schackspel som ständigt föres inom honom själv, och
där svart, pessimismen, alltid vinner. Han är
en estetisk natur med författarambitioner,
diskofil och Shakespearekännare, en
konstnärlig dagdrömmare och en manisk självavslöjare.
Av någon okänd anledning för sig själv har
han aldrig kunnat ta steget från lovande ung
man till vuxen, och därmed är han hjälplöst
instängd i sitt ego. De våldsamma
sving-ningarna i hans känsloliv är delvis artificiellt
betingade, men inte mindre verkliga för det:
i sina berusade, självförgudande ögonblick är
han en ganska farlig parodi på monsieur Teste,
i sina mörka stunder ett pinat vrak vars enda
tanke är att skaffa sig bedövning och lindring.
"Förspillda dagar" är skriven i tredje
person men kunde nästan lika gärna vara skriven
i jagform, så helt är den psykologiska
strålkastaren inriktad på huvudpersonen: bokens
ämne är egentligen den våldsamma
berg-och-dalbanekurva som Don Birnams psyke
beskriver under den "period" på fem dygn som
han under broderns frånvaro lyckas skaffa sig.
Miljön för det våldsamma själsdramat är en
smakfullt inredd våning i New York, diverse
barer och spritaffärer, en biograf och ett
alkoholisthem. Själva handlingen är solitt
uppbyggd, prickfri ur den realistiska motiveringens
synpunkt, modernt effektiv och cykliskt sluten
så som ämnet fordrar. Tempot blir så
småningom självförbrännande, de dramatiska
stegringarna och serien akuta kollapser
(vandringen med skrivmaskinen till de stängda
pantbankerna, uppvaknandet på alkoholisthemmet,
den femte dagens "fyllslag") är styvt gjorda
samtidigt som de har en kusligt saklig
sanningsprägel. Skulle man anmärka på något vore det
på en viss avsaknad av atmosfär, en viss torka
i stilen, något som dock kan ursäktas som
medaljens oundvikliga baksida. Framsidan är
den psykologiska demonstrationen och
analysen. Den har en lugn skärpa, en inspirerad
obeveklighet, som kan föra tanken till Andreas
Bjerres berömda brottslingsundersökningar.
Erik Lindegren
Skymt av Indien
Elsebeth Juncker: Resan till Indien.
Översättning av Lil Yunkers. Norstedts
1945. 10:—.
Christine Weston: Indigo. Översättning av
Lisbeth och Louis Renner. Bonniers
1945. 13:75.
Två böcker, skilda till temperament och
synsätt, men med starka beröringspunkter på grund
av ämnet, som i båda fallen är Indialand, har
på sista tiden utgjort den lektyr, ur vilken jag
sökt draga honung. Det är Elsebeth Junckers
brevskildring, "Resan till Indien", och Christine
Westons roman "Indigo". Jag har en viss
fördom mot resebeskrivningar såsom något alltför
andrahandsmässigt, eskapistiskt, man läppjar
på andras lagrade sötma. Men benhård är inte
fördomen, den ger vika för en törn. Elsebeth
Juncker, en dansk målarinna, gav sig jämte
fransk make och få slantar i fickan i väg på
cykel för att uppleva vår vackra och då (1938)
ännu inte helt och hållet sönderskjutna jord.
Resan, som började i Venedig, slutade i Franska
Indokina tre år senare. Redan efter kort tid
kände sig resenärerna genomblåsta, de hade
fått berg och hav i ögonen och frisk vildhet
i sinnet. I början ter sig det som möter
brev-skriverskan en smula onyanserat bra och
förtjusande, men skildringen vinner i färg, saft
och intresse ju längre man tränger in i det
tropiska och oändligt brokiga landet. Målare
skriver ofta bra, och Elsebeth Juncker gör sina
impressioner friskt, impulsivt och okonstlat.
Den solvarma oerhörda frodigheten, skriver
hon, släcker en slags inre törst, så att man får
lust att säga: Det är fullbordat. Och själva
döden verkar endast som en mäktig
livsyttring. — Elsebeth Juncker är en käck person
med en, som det förefaller, enastående talang
att komma till tals med olika individer och
bli inviterad i givande miljöer: i låga
bambuhyddor, hos markens herdar, hos heliga och
vansinniga män, hos en furstlig dam, så
förnäm och andligt renad att efter den lättaste
beröring med en mindre ren varelse grundliga
bad måste företas, hos fromma och intelligenta
gudssökare, orientaliskt allvarliga som påvar,
och hos lättsinniga världens barn. Hon kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
