Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Nationalmusei mästerverk
Evakuerad skönhet
strålar ur tomma gemak
för ögat som blundar och minns.
Så sj äng Hj almar Gullberg i sin "Hymn till ett
evakuerat Nationalmuseum" när museet firade
sitt 150-årsjubileum 1942. Ögat behöver inte
längre skåda inåt i erinringen, sedan någon tid
är skatterna där igen /på sina platser, eller
rättare sagt ett urval mästerverk som fyller
ungefär halva övervåningen medan dagens
trosvissa propaganda för konsten åt folket
disponerar den andra halvan.
Även konstverk mår gott av att vila eller
kanske rättare vi av att vila från dem. En väns
förtjänster framstår klarare vid ett kärt
återseende än under en daglig samvaro. Det gäller
väl om alla dessa konstverk att de är våra
vänner eller förtjänta av att vara det. Men det
kan inte hjälpas att några är det mer än andra.
Med kännedom om den mänskliga naturen
är det sörjt för att sympatierna fördelar sig
olika och därigenom utjämnande på föremålen.
Nedanstående är endast avsett att vara en
subjektiv redogörelse för några intryck från ett
paT vandringar i salarna med vad museet självt
anser vara sina yppersta mästerverk. För att
inte bli för långrandig skall jag hålla mig
enbart till måleriet, i vilket samlingen ju för
övrigt har sin styrka. Jag kan heller inte tvista
med museet om själva urvalet, som med ett
enda undantag (Bonnard) bara upptar verk av
konstnärer som inte längre är i livet. Det har
som rätt ooh riktigt är uteslutande skett efter
kvalitet med bortseende från hur ojämnt de
olika perioderna och konstområdena däri-
genom kommit att bli representerade. Endast
128 målningar inalles har funnit nåd inför
denna stränga granskning, som väl dock inte
gör anspråk på att ha uttömt resurserna. Hur
skall man annars förklara att hela Norden
endast är företrätt av tio svenska verk? Inigen
Eckersberg eller Købke, ingen Munch!
Hur strängt man gått fram visas av att endast
fyra italienare kommit med, och av dessa är
endast det lilla Bronzinoporträttet ett
mästerverk som skulle väcka uppmärksamhet i vilket
museum som helst. Spanjorerna är två om mail
dit räknar El Greco, vars apostlar givetvis är ett
förstarangsarbete men inte ett sådant som man
studsar inför. Det tycks mig för kyligt virtuost,
för upplagt verkningsfullt i
färgsammansättningen. Riberan är ståtlig. Den sal där dessa
hänger domineras av nederländarna. Rubens
är härligt företrädd, både i det stora och det
lilla formatet. Man kan knappast se friskare
målade stora Rubenskompositioner än de båda
fria Tiziankopiorna där andan är så helt
rubensk. De är betvingande i sin blodfullt
pulserande rytm, underbara i färg ooh icke minst
som landskap typiska för det bästa hos
mästaren. Även museets Jordaens och van Dyck
skulle vara prydnader var som helst, men här
saknar man den rubenska charmen och
poesien. En raffinerad Jan Massys och ett förnämt
Anthonis Morporträtt kompletterar den
flamländska samlingen.
Bland holländarna kommer ju först
Rembrandt och sedan ingenting på en god stund.
"Claudius Civilis" är museets enda verkliga
världsevärdhet och den krossar allt i sin
omgivning, även de andra Rembrandtarna, fastän
naturligtvis "Kökspigan" också är i toppklass.
723
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
