Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Karin Stjernholm: Persika och påfågel. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSIKA OCH PÅFÅGEL
ner i en stol. Det fanns vatten i en karaff på
bordet. Jag får inte glömma
serveringshjälpen, tänkte hon och knackade med
pekfingers-knogen mot pannan. Serveringshjälpen...
Vildand ... Lax ... Och så korsetten ... Trött lät
hon huvudet sjunka mot stolens ryggstöd.
Framför hennes ögon dansade två gestalter i långa
omoderna sidenklänningar, med rakade
huvuden, hjälplösa och förvirrade och skrek: Ari!
Bori! Ari! Bori! Ari! Bori! Hon rynkade
ögonbrynen.
— Gläder du dig? frågade mannen. Till
fredag menar jag.
Hon nickade.
— Ja, sade hon, det var så längesedan någon
var här. Vet du vad?
— Nej?
— Jag tror jag vill ha en ny klänning. Du
har väl ingenting emot att jag köper mig en ny
klänning?
Han gick bort till henne och strök henne över
kinden.
— Naturligtvis inte, barn. Hur skall den
se ut?
Pliktskyldigt, tänkte hon. Men vad spelar det
för roll?
— Jag tycker för resten din gröna klär dig
så bra.
— Å — men den är ju inte alls, hur skall
jag säga — min typ ...
Den nya skulle vara vit, mycket enkel i
linjerna, någonting grekiskt. Som påminde om de
där gamla marmorbilderna man hade i
konstböcker ... Det fanns en berömd grekisk
författarinna... Men vad var det hon hette?
Lesbia? Nej ... Nej, naturligtvis inte Lesbia ...
Så dumt! Sappho var det ju. Nu mindes hon!
Sappho! I kväll ser du ut som Sappho, Lilian ...
Hon kröp ihop i stolen och drog upp fötterna
under sig. Gör jag? skulle hon säga. Och sedan:
Vet du vad? Jag kan faktiskt inte slita mig från
de där polskorna. Jag sitter där och lyssnar och
lyssnar. Jag skulle vilja skriva om dem...
På bordet bredvid henne låg persikan som
hon hade burit in en stund tidigare. Hon
sträckte ut handen efter den och pressade den
mot munnen. Saften rann i två små rännilar
över hennes haka och droppade ner på den blåa
sidenrocken. Jag får verkligen inte glömma att
tala med trädgårdsmästaren, tänkte hon. Vi
måste ha ett drivhus... Det är ju löjligt att
man skall behöva köpa dem ...
2 blm 194s ix
737
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
