Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Åke Janzon: Introduktion till E. M. Forster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKEJANZON
ner. Emellertid dör flickan efter att ha givit
livet åt en son. Den engelska familjen anser
därmed historien utagerad. Men då det av en
olycklig tillfällighet blir bekant i Sawston, att
barnet existerar, måste i konventionens namn
barnet räddas åt den engelska
respektabili-teten, och Philip utsändes ånyo och assisteras
denna gång av sin syster, en tråkig
konventionell dygdefanatiker. Aktionen tycks
misslyckas även nu. Berättelsen har alltjämt prägeln
av ett stycke salongskomedi, där italienaren
Gino Carellas oansvariga, en smula opålitliga
och ur kultiverad synpunkt en aning stupida
men spontana och "livsnära" väsen spelas
ut mot engelsmännens civilisationsfördärvade
typer med deras i djupare mening
livsfrämmande och meningslösa ärende. Ingenting i
berättelsens ton anger att tragik är nära. Men
den som har någon förkunskap om författarens
djärva sätt att handha romanens teknik anar
kanske ändå att komedien är en tragedi. Som
alltid hos Forster kommer vändpunkten nästan
melodramatiskt oförmodat. När spelet till synes
är förlorat, tar Philips syster saken i egna
händer, hon kidnappar barnet, och barnet
omkommer vid en olyckshändelse. Naturligtvis
ger författaren ingen överbetoning åt denna
peripeti, och det har inte varit hans
angelägenhet att berätta en tragisk anekdot. Angeläget
har det däremot varit att visa Philips gradvisa
uppvaknande ur konventionalismens och
kul-tursnobberiets stela dvala, hans begynnande
aversion mot det lilla kotteri-Sawston, hans
skärpta kritik mot modern och systern och
hans närmande till italienaren Gino, som
representerar det vänliga, det hjärtliga, det sunt
mänskliga i tillvaron — om också inte det
fullt respektabla. En egendomlig roll spelar en
femte person i romanens dramatiska väv, Miss
Abbott från Sawston, som är den första i
romanen, som förtrollas av det sydliga
själsklimatet och börjar se klart både Sawstons
värld och Ginos. Det antyds, på ett sätt som
är mycket betecknande för Forster, att hon för
Gino småningom framstår som en mytisk
personlighet med en icke ringa makt, kanske
därför att hon har fått en djupare insikt i det som
ger relationen mellan människor liv. Som ett
slags "goddess of Charity" förmår hon att
genom sitt blotta uppträdande efter tragedien
inte bara rädda Philip ur Ginos hämndtörstiga
armar utan också åstadkomma ett slags
försoning mellan dem.
I fråga om intrigens mönster har den
tjugu-sexårige debutantens roman en viss likhet med
Henry James’ "The Ambassadörs", men i övrigt
är det väl snarast Merediths "komiska musa"
som stått fadder för detta förstlingsverks lätta
konversationer och fina antydningsteknik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
