Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Från bokhyllan - Diskussion: Ronald Fangen svarar Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISKUSSION
doktorns bistra värdighet som större delen av
hans samtid tycks ha gjort. Det är möjligt att
vi i dag skulle betrakta d:r Johnson med lika
mycket medlidande som respekt — trots hans
förvisso häftiga protester.
I fallet Johnson har kanske de yttre
omständigheterna något mer och annat att betyda än
vad man har trott; de är kanske väsentliga
indikatorer. De livfulla samtida beskrivningarna
av lexikografen betonar hans kuriösa drag;
men är de endast kuriösa? Vi kan se honom
för oss, där han vandrar utmed ett staket och
måste röra vid varje spjäla, måste vända
om och korrigera misstaget, ifall han råkar
glömma en av dem, måste passa in sina steg
för att komma med "rätt" fot över alla trösklar,
måste stå på stället med fötterna i rät vinkel
mot varandra med antingen tår eller hälar
hopförda; han måste samtala under väldiga
svajningar och bugningar med överkroppen, måste
interfoliera sitt tal med spasmodiska väsningar,
smackningar och frustningar, måste svänga sin
tekopp på rak arm i en halvcirkel omkring sig
för att slutligen dricka ur den vänd mot
stolsryggen. Vi känner till hans fattiga ungdom,
som tvang honom att avbryta sina studier till
stort men för hans framtida ekonomi. Vi har
hört talas om hans oförmåga att upprätthålla
sin fysiska värdighet, om hans samvetsömhet,
hans sjukligt noggranna synande av sin egen
karaktär, som han fann vara full av brister.
I "Rasselas" har vi ett slags avtryck av d:r
Johnson, negativen till några drag i den
officiella bilden av honom. Först och främst
bevarar hans stil i vart ögonblick den avrundat
eleganta form som hans kantiga kropp önskade
sig men aldrig ägde; liksom de tvåhundra
essayerna i hans tidskrift The Rambler skrevs
boken mycket snabbt, nästan direkt för
sät-taren, men är ändå balanserad in i varje bisats.
Här behövs heller ingen ängslan, ingen nervös
fruktan för att falla ur ramen; utan
klumpighet, i suveräna perioder, får varje mänsklig
ambition sin rätta kommentar. Det
tillfredsställande svaret på en brännande
mindervärdeskänslas framstötar är: allt är fåfänglighet.
Pessimismen i "Rasselas" är inte voltairesk;
den är en tung, melankolisk desillusion.
Detta är ännu endast naturligt. En patetisk
gestalt blir d:r Johnson i sin häftiga, rent
eruptiva strävan mot etiska ideal och
skönhetsnormer. Hans hjärta trotsar det fåfängliga;
hans ödmjukhet utplånar mindervärdet. Det
tvärsäkra är hans tro; snusförnuftet är hans
natur; men bakom dem båda brinner en
sannings- och renhetslidelse, vars urbild man kan
se i den trohjärtade prins Rasselas.
Th. Warburton
DISKUSSION
Svar till Artur Lundkvist
Jeg har ikke «angrepet» Artur Lundkvist;
jeg har diskutert hans nøiaktig citerte uttalelser
i en artikkel som var et ytterst markant innslag
i svensk «idédebatt». Å være dypt uenig med
en manin betyr ikke å angripe ham.
Jeg kan ikke bli på det rene med hvad han
mener når han skriver om «litteraturens
självständiga uppgift». Naturligvis har litteraturen
en selvstendig opgave og funksjon. Men
selv-stendigheten ligger utelukkende i dens art som
kunstform og uttrykksmiddel, derimot ikke i
dens plasering utenfor menneskelig, d. v. s.
også sosial ag nasjonal sammenheng. Den liører
til på jorden, ikke i stratosfæren. Det hjelper
ikke om alle «systemer» og alle mennesker er
«korrumperte»: sammenhengen er der og må
være der. Utenom denne sammenheng har
litteraturen ingen selvstendig opgave.
Jeg er fullstendig enig med Artur Lundkvist
når han sier det er «en ohygglig skamfläck»
for menneskeheten at det ennu kan medføre
skjebnebestemt, uundgåelig martyrium å hevde
det som efter ens overbevisning og
samvittig-het er sannhet. Men når det nu engång er slik
kan äller minst ordets folk «heve sig over» den
faktiske og tragiske tilstand, melde sig ut av
sammenhengen og erklære sig ansvarsfri. Hvor
korrumpert forholdene i denne verden enn er,
774
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
