Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Johannes Edfelt: Sex dikter - Buketter - Vendela - Rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEX DIKTER
O, når mig samma blomsterdoft, den första
som jag i livet känt,
när cirkeln sluts av dödens grå Euklides,
som verkar oawänt,
och jag sveps in i tystnaden, som famnar
land, hav och firmament?
VENDELA
Åter ser jag dig, du isgrå, döda
blick hos en som ödet överkört!
Vendela, jag minns din ådrigt spröda
hand som ingen talisman berört.
Gökrop tystnade i unga hagar.
Tonlöst bjöd dig årens karga vret
på en granriskrans av söckendagar
och en unken pöl av ensamhet.
I en skymning lades du i kista,
sen du böjts i rå och höstlig kramp.
Övergivna möta vi det sista,
men du övergavs i livets kamp.
Annorlunda borde världen vara,
tjänstekvinna, född i Askersund,
skuggfigur, vars nödrop famlar bara
i mitt blod en bävande sekund.
RÖSTEN
Den röst jag hörde trängde fram
ur dimmorna en kal oktober,
när mörkret slök kastanjens stam
och stred med vita båglampsglober.
825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
