Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Rabbe Enckell: En lyrikers kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RABBÉ ENCKELL
EN LYRIKERS
KOMMENTARER
För varje medveten varelse utgör relationen
jaget—omvärlden en utgångspunkt till
tänkande och handlande. Relationen mellan
subjektet och objektet är kärnproblemet i all
filosofi, i dikt och konst. Hur vi upplever
problemet avslöjar vår instinkt och känsla, vår
karaktär och tanke, och det danar
personligheten.
Men det är inte endast den medvetna
individen, som har sin varelse i detta
förhållande. Även alla gudar och demoner lever
innanför den krets subjekt och objekt
tillsammans skapa. Verkligheten får därigenom sin
prägel av verklighet, idealiteten sin prägel av
idealitet. Eros har här sitt liv liksom Eris, Dike
tryggar här sin existens, parcerna fullföljer
sitt verk och här andas muserna. Endast det
helt ofattbara Hades har flyttat sina bopålar
på andra sidan gränsen för denna relation.
Den religiösa omvändelsen brukar stödja sig
på en viss punkt i individens utveckling, då
personen frågar sig: varför lever jag? Det är
de radikala ögonblicken i individens liv som
bestämmer hans situation i framtiden.
Emellertid kan en kris i relationen jaget—omvärlden
vanligen härledas till relativt tidiga år, och den
figur vår reaktion då beskrivit inställer sig
instinktivt även vid senare kritiska skeden. Vi
kan väl tänka oss olika lösningar,
förnufts-mässigt spekulera över företrädet hos det ena
eller andra, eller med känslan ge oss hän åt
den stämning, som för ögonblicket stimulerar
oss kraftigast: allt detta utgör dock illusioner
fjärran från den karaktärsbestämmande
upplevelse, som binder oss sedan barndomen och
som tvingar oss att forma livet i enlighet med
sig. På denna punkt anser jag att människan
är determinerad genom födelse och uppfostran.
Men det andliga innehållet innanför denna
determination kan hon med relativ frihet
bestämma över under sin fortsatta väg.
Karaktären är instinktbetingad i sina reaktioner, men
det står oss fritt att ge dem en tolkning i
enlighet med vårt medvetna jags utveckling.
Krukans form är given, men innehållet förfogar
vi över, med den inskränkning själva formen
förutsätter.
Därför behöver vi inte hänge oss åt
modstulen tystnad. Att enbart vädja till fakta
innesluter ofta ett djupt pedanteri. Vi böra inte
yttra oss i den tron att framtiden ger oss rätt
på mer än ett sätt: nämligen som uttryck för
den enskildes prägling av problemen under en
viss tid. Det låter begränsat, men vem uttryckte
mera, även om verkningarna blev större?
Författaren står fortfarande på den
ståndpunkt han hävdade i Quosego under
modernismens kampår: att den enda vägen för en
författare är den personligt subjektiva. Alla
kamp-och krisår har inte kunnat rubba den
sanningen. Andras åsikter är till för att det skall
finnas något att taga avstånd ifrån — det före-
837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
