- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
840

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Rabbe Enckell: En lyrikers kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RABBÉ ENCKELL

nadsstämning och inte bara ett tillfälligt
utbrott av en akut smärtförnimmelse, jublet
erövringen av en sfär och icke ett raketskott.
Konstitutionellt är lyrikerns temperament
uppbyggt på (skenbara?) negativer: han är
opraktisk, oförmögen till mera krävande logiska
deduktioner och saknar ofta sinne för sunt
förnuft. Men genom dessa negativer når han en
andlig gränsställning, som gör det möjligt för
honom att ge det materiella andlig betydenhet
och det andliga materiell påtaglighet och
närvaro.

Styrkan hos de kvinnliga lyrikerna ligger
vanligen just i deras ofta överlägsna förmåga
att ge det materiella andlig dignitet och det
erotiskt sensuella en utsökt valör. Det är en
levande kroppslighet, som genomgår deras lyrik,
något snärjande, moderligt ömsint eller
ama-sonaktigt uppfordrande, ja, pockande. Något
alltför varmt, något alltför bemängt med
önskemål, stämningarna pendlar mellan koketteri
och aktivitet. Men i kvinnlig lyrik finner man
knappast den rena, kontemplativa ro, den
generositet i vila, som den bästa manliga lyriken
utstrålar. Och detta beror på att den
intellektuella spänningen är starkare i den manliga
lyriken. Det är större avstånd och högre
rymd över den. Det finns alltid en ränning
av objektivitet i den manliga lidelsen, vilket
gör det subjektiva känsloengagemanget
villkorligt. Den kvinnliga lyriken är en svarslyrik.
Den manliga är en monolog, den kvinnliga
en dialog.

Det stora problemet i lyriken är: att väl
avväga det sensuella och det intellektuella. Det
sensuella i medlen får icke skymma innebörden
och den intellektuella innebörden inte förkväva
medlens enskilda verkningsfullhet och
berättigade charm. Bilderna får inte vara någon
fris, utan måste bilda ett mönster så
komponerat att det leder intresset in mot ett
centrum. Den surrealistiska lyriken har offrat
alltför mycket på det undermedvetnas artistiskt

effektfulla mönster, det undermedvetna är plant
och utan kompositoriskt centrum. Djupverkan
nås först genom intellektets spänt medvetna
akter.

Lyrik är som ett akvarium: än den ena, än
den andra fisken av sällsam prakt kommer
inom synfältet och försvinner nästan samtidigt.
Det är ett spel i olika riktningar, och vår
oförmåga att se skålens baksida suggererar fram
intrycket av frihet, att det är oceanen som
ligger bakom. Men icke dess mindre är
alltsammans fjättrat i genomskinligt glas. I lyrik
blir orden släkt med varandra, samhöriga,
harmonier och dissonanser i klang uppenbarar
intima samband och oerhörda avstånd i
innebörden.

Den intellektualiserade människan kräver
aktuell idédebatt och söker sådan i litteraturen
inklusive lyriken. Han lever i journalistikens
och radions tidsplan, glömmande att det finns
ett annat tidsplan, om inte oberoende av det
förra så i varje fall inte till alla delar bestämt
av det, nämligen det evigt mänskligas. Och
lyrikern, som slits mellan intellekt och känsla,
har städse anledning att fråga sig: är
journalistikens och radions värld och min
identiska? Nej, jag lever inte på samma plan,
lika litet som någon annan människa gör det
i verkligheten, på djupet. Mitt yttre liv kan
bestämmas av vad som rör sig i tiden, men
inte mitt medvetande, som lever i den
dagliga världens omsorger och ständigt strävar
vidare. I själva verket står naturfolkens,
indianernas, malajernas, eskimåernas poesi med sin
kärleks- och dödslyrik mycket närmare mitt
verkliga jag än all så kallad idédebatt. Liksom
indianens och malajens liv bestämmes mitt av
tankar och känslor, som ständigt finner sin
näring i omgivningen och är beroende av den:
jag sörjer en god väns eller en kär hustrus död
mera än en hel stats undergång. En
beskyllning för inskränkthet av radioreportern kan
besvaras med en beskyllning för hyckleri: ty

840

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0856.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free