Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Holger Ahlenius: Torgny Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
TORGNY SEGERSTEDT
År 1915 utgav religionshistorikern, teologie
doktor Torgny Segerstedt ett knippe essayer
under titeln "Gammal och ny religiositet". Han
ställde där upp emot varandra två huvudtyper
av religiositet, dem han kallade
samhörighetskänslans, respektive individualistisk
religiositet. Det är inte svårt att finna ut var författaren
själv hör hemma. Alla former av kollektivism
och massuggestion äro honom motbjudande,
och i nationalismen, som firade sina orgier
redan under första världskriget, ser han samma
krafter verka som de, "vilka åstadkomma den
upphetsade och extatiska stämningen vid
naturfolkens stamsammankomster". Med sympati och
värme talar han däremot om ett annat slags
samhörighetskänsla, den nämligen som gäller
hembygden, bundenheten vid det svenska
landet, och han understryker, att denna
samhörighet kan "stegras till önskan om den personliga
begränsningens upphörande", till ett uppgående
i allnaturen, som får oändlighetsmystikens
innebörd. Men denna religiositet kan lika litet som
varje annan tankemässigt fixeras; den rör sig
helt på den subjektiva känslostämningens plan
och kommer till artikulerat uttryck blott i
dikten och konsten.
Denna naturkänsla, stegrad till mystik,
framstår alltså redan nu som den ena polen i Torgny
Segerstedts religiositet; den andra är
prononcerat individualistisk. Han dröjer sålunda i sin
studie vid framväxten av de etiska krav, som
lösgöra individerna ur samhällskollektivet och
Torgny Segerstedt: I dag. Norstedts 1945. 9:50.
den folkliga fromheten och som leda till de
moraliska idéernas övervälde. Han följer den
individualistiska religiositetens utveckling hos
de judiska profeterna och hos Luther, som vid
sin brytning med katolska kyrkans auktoritet
utgick från samvetets bud allenast: "Samma
konflikt upprepas allestädes, där en enskild
människa med stöd av sitt samvete träder i
opposition mot en rådande åskådning. Den
högsta normen för hans handlande är i det
ögonblicket hans personliga uppfattning av
vad rätten kräver." Från Luther utdrages linjen
till Kant och från denne till Kierkegaard,
Segerstedts store läromästare, hos vilken kravet på
den enskilde och hans samvete stegrats till det
yttersta; religionen blir hos honom en rent
personlig angelägenhet, en fråga över och bortom
allt förnuft, förfuskad i och genom
församlingens, kollektivets framträdande. Här
absorberas allt intresse av den enskilda personens
samvetsliv och intima gudsförhållande.
Med lätthet urskiljer man i dessa
religionsfilosofiska studier från anno 1915 de bärande
krafterna i Torgny Segerstedts hela
livsgärning. Den klassiska protestantismen i dess mest
tillspetsade och paradoxala form, spelande över
en klangbotten av innerligt erfaren
samhörighet med svenskt land och svensk natur, vidgad
till naturmystik, oändlighetsmystik, har utgjort
själva nerven i hans liberalism. Man fattar
aldrig det centrala hos denna stora och rikt
sammansatta personlighet om man inte
varseblir den djupa religiösa källåder som brusade
850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
