Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
uppfostran så otrevliga områden blir ju också
något stötande, när man som här binder ihop
en rad av undersökningsprotokollen i en volym.
En ung dansk författare, Erik Dreyer, som
själv är lättare på handen i ämnet än flertalet
av sina svenska kolleger, har emellertid yttrat:
"Ganske vist er det et Mudderbad, men det gør
ikke Spor.–— Jeg tror, der er en Sol paa
Vej op for os. Eller rettere, vi er ved at kæmpe
de sidste, desperate Kämpe for at komme op af
Mudderpølen og faa os vasket rene, saa vi kan
begynde at se paa hinanden igjen, begynde at
fatte hinanden."
Det antydda målet är ju aktningsvärt, men
fråga är om det inte, i synnerhet av den, som
har lätt att skriva, kan tappas bort. Analysen
kan bli självändamål och det undersökta
området alltför begränsat. Att man ska fördjupa
verklighetsuppfattningen inte bara för att få
den fördjupad, utan därför att man då blir
i stånd att nå längre i idémässiga syften, det
tycks vara Lars Ahlins mål, sådant det
framkommer i hans romaner, men han delar det
tydligen inte med många i sin generation. Av
den omgivande tiden och dess problem märks
för övrigt just inga direkta spår i samlingen,
inte ens hos Ahlin, om man undantar att hans
triangeldrama utspelas mot bakgrunden av en
renhållningsstrejk.
Om författarnas kvalitet säger detta urval av
nyheter ur i regel små produktioner inte så
mycket. Ahlins novell har ungefär samma tema
som hans senaste stora roman, människans
rening genom förnedring, men är ganska matt
i berättandet och skulle nog ha tillhört de
svagare numren i "Inga ögon väntar mig".
Eva Neander och Stig Sjödin är debutanter,
om vilka man inte vet mycket mer efter deras
fiamträdande här. Ingvar Holmer, som också
är debutant, väcker däremot intresse med en
skiss där en blind pojkes uppfattning av den
omgivande världen fint återges. De övriga är
sig tämligen lika från sina tidigare utgivna
verk.
Ett undantag utgör dock Gustaf Rune Eriks,
som med "En ny kostym" väl publicerat sitt
yppersta alster hittills. Berättelsen hämtar som
vanligt hos honom sitt motiv ur Söderpojkens
liv. Den är inte bara en övertygande, på en
gång ömsint och uppskakande skildring av en
mycket ung mans första rus, den är också
mycket smidigt komponerad och gör ett
ovanligt färdigt och avrundat intryck.
Avslutningsvis må nämnas att man vid
läsningen av "Unga novellister I" tror sig kunna
frilägga åtminstone en linje i ung svensk
prosakonst, kaninlinjen. Med Sven Bergströms för
övrigt mycket skickligt berättade novell "Svårt"
inrangerar sig nämligen samlingen som den
tredje volym i höst, där en ung svensk
författare tolkat konflikterna då en med kärlek
uppfödd kanin skall avlivas. Det flitiga
upptagandet av detta motiv kan av den analytiskt
intresserade tillskrivas flera orsaker. Det kan
vara ett arv från Koestlers "Domens dag", där
det utgör en psykologiskt ödesdiger
förhandsvarning för huvudpersonens senare
konfrontationer med döden. Det kan också vara den ovan
efterlysta anknytningen till den omgivande
tiden, då kaninen i Sverige väl huvudsakligen
varit en krisföreteelse. Slutligen kan man också
komma att tänka på den Hemingway, som efter
första världskrigets slut drevs till Spanien, enär
hans intresse för "den våldsamma döden" då
endast kunde tillfredsställas av tjurfäktningarna
i detta land. I Sverige torde våldsam död under
krigsåren ha varit vanligast bland kaniner.
Åke Runnquist
Nazism, karaktär och kristendom
Ronald Fangen: En ljusets ängel. Historien
om två norska pojkar, som stupade
i kriget. Bonniers 1945.
11:—.
Knappast någon annan författare än en
norrman skulle kunna skriva en sådan roman som
Ronald Fangens "En ljusets ängel". Få
diktare har väl ställt rättfärdighetskravet så oför-
890
blommerat som de norska, och knappast i något
land har uppgörelsen med landsförrädarna skett
med samma stränga trohet mot lagens bokstav
som i Norge. Och Fangen har haft vad man
i detta ögonblick nästan måste kalla djärvheten
att mot en norsk patriot som dör i ett tyskt
fängelse ställa upp och fullständigt objektivt
dissekera — en NS-man, den förres kusin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
