Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- December. N:r 10
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Sigge Strömberg, om det finns någon som
minns honom.
*
Vilken; som pretenderar på att vara den
första brottmålshistorien i världen kan ingen
egentligen tveka om. Det är berättelsen om hur
barnen i mänsklighetens barnkammare delade
historiens första stulna äpple (jfr ovan Hesse).
Vilken som är den första detektivhistorien har
det däremot tvistats om. Frank Heller, som
har givit ut en diger och innehållsrik antologi
betitlad "All världens detektivhistorier", har
inlett denna med en högst kunnig och högst
spirituell historik över genrens utveckling i
vilken han via Arthur Conan Doyle och Edgar
Allan Poe leder dess ursprung tillbaka till den
illustre Francois Arouet, även kallad M. de
Voltaire. Där sätter han punkt, och där kan det
också sättas punkt. Men Frank Heller, som är
en lärd herre och till och med har reda på
antalet av artiklarna i Henrik VIII:s
trosbekännelse, vet också att i en not berätta att
M. de Voltaire då han skrev den detektiva
episoden i sin "Zadig" litterärt var påverkad av
en viss chevalier de Mailly. Säkerligen vet han
också, ehuru han inte talar om det, att Mailly
i sin tur hade knyckt uppslaget från
Christo-foro Armeno och att sagde Armeno på okända
vägar hade fått det från "Tusen och en natt".
Här skulle man också kunna sätta punkt såvida
man inte föredrar att erinra sig t. ex. en sådan
sak som en viss historia om en viss Susanna,
vissa gubbar och en viss begåvad ung
amatördetektiv, som hette Daniel, till yrket var profet
och bosatt i den en gång mondäna världsstaden
Babylon.
Vad som är skillnaden mellan en
brottmålshistoria och en detektivhistoria (utom att den
ena berättas framlänges och den andra
baklänges) har det också tvistats om. Vad än
skillnaden kan vara, så är detektivhistorien
betydligt mera populär. Ungefär hälften av alla
svenska översättningsromaner hör till
detektivgenren, och dess läsare tycks höra till alla
samhällsklasser. Det lär vara så att den största
samlingen detektivromaner i världen äges av
en professor i filosofi, och Frank Heller ger
i sitt företal den upplysningen att en av de
ivrigare läsarna av detektivhistorier i Sverige
bär titeln biskop. "And the Devil murmurs
behind the leaves, ’It’s pretty, but is it Art?’"
Det kan vara frågan. Ett slags konst finns det
i varje fall i detektivgenren, behärskningens,
begränsningens. Den är en lek efter stränga
regler, och lek efter regler blir alltid konst.
Enkelheten är detektivromanens dygd, och det
är också den korta detektivberättelsens. Frank
Heller har lyckats samla en rad historier, de
flesta präglade av denna enkelhet och av de
stilistiska förtjänster som härflyta ur denna,
han har lyckats ge en exposé över genrens
utveckling, han har inom en enda boks
visserligen inte så trånga men dock endast till två
uppgående pärmar lyckats samla en rad av
litteraturens mest berömda detektiver, Auguste
Dupin, Sherlock Holmes, fader Brown, d:r
Thorndyke, Max Carrados, Philip Trent, Peter
Wimsey o. s. v. o. s. v. Allt är inte guld i denna
bok, men allt är högst nöjsamt, och det finns
några historier som äro lika angenäma som
oväntade upplevelser. Särskilt Richard Harding
Davis’ "I dimman" och John Dickson Carrs
"Den andre bödeln". Elisabeth Tykesson
Religiös vanmakt
Erik Hjalmar Linder: Religiöst minimum.
Wahlström & Widstrand 1945.
8:50.
Erik Hjalmar Linder är en kristen tänkare,
som under ideliga framhävanden av förnuftets
begränsning ändå ser som sin förnämsta
uppgift att rationellt övertyga oss om det humana
samhällets behov av en religiös
värdegemenskap. På sätt och vis är hans senaste bok ett
djupt pessimistiskt alster. Vad som förevisas
är inte en erövrande kristendom, som går till
strids under parollen: den som inte är för oss,
han är mot oss. Det är en andlig rörelse på
reträtt, som lirkar med de likgiltiga för att
åtminstone försöka få dem att enas om vissa
fundamentala uppföranderegler. Men detta
lirkande och överbevisande arbetar naturligtvis
med skickliga och fyndiga medel. Författaren
är påtagligt förtjust i att uppställa smått
paradoxala definitioner och kan arrangera givande
blixtbelysningar från oväntade håll.
Huvudresonemanget lyder ungefär så här.
Varje kultur är grupperad kring vissa
"grundläggande hedersbegrepp" och "sammanhållande
religiösa värden". I vår kulturkrets är kristen-
902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0918.html
