Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
också om 30-talets amerikanska gangsterfilm.
I synnerhet slutkapitlet med den jagade
brottslingen leder tanken till "High Sierra" och andra
Hollywoodklassiker.
Dessa reminiscenser är emellertid till stor del
välsmälta och på ett personligt sätt infogade
i handlingen för att tjäna författarens
teoretiska syften. Och här går han utöver figurer
som Cain och 0’Hara, vilka ju oftast inte
eftersträvar mer än den skickliga beskrivningen av
ett händelseförlopp. Det finns ingen anledning
att -— som ofta sker — anmärka på intrycken
från amerikanska författare, när de som här
intelligent och medvetet infogats i en
konstnärligt relativt betydande enhet. För övrigt kan
det ju få anses befogat att vid skildringen av
ett amerikaniserat samhällslivs symtom
tillgripa en närliggande berättarmetod.
Nils Gustav Andersson debuterade 1938 men
får väl ändå räknas till 40-talisterna. Genom
porträttet av Stilarn, en svensk gangster, och
analysen av hans uppkomst placerar sig
Andersson bland de intressantare i dentna litterära
generation. Åke Runnquist
En stor process
Franz Kafka: Processen. Översättning av Karl
Vennberg. Wahlström & Widstrand
1945. 8: 50.
Det finns väl inte något diktverk som inte
kan läsas på mer än ett sätt, men Kafkas
"Processen" torde vara ett arbete varur olika läsare
utvinner alldeles ovanligt många skiftande
värden.
Redan konstnärligt tillfredsställer den olika
smakriktningar. Man får till exempel flera
mästerliga interiörer, korta, distinkta,
realistiska, omgivna av en genuin atmosfär och
diskret bestrålade av en humor som sänder ut
sin belysning liksom ur det fördolda. Man
träffar flyktigt — men alltid så att de skarpt
inpräglar sig i minnet — figurer som man
genast tycker sig känna igen men som man
ändå aldrig har träffat i just den varianten.
Man får på några sidor här och några där
följa hjälten i hans arbete som prokurist i en
stor bank och man har efter dessa korta
skildringar hela stämningen på en dylik arbetsplats
klar för sig. Vicedirektören, direktören och
kunderna blir alldeles påtagliga realiteter fastän
de bara hinner växla några likgiltiga fraser,
liksom de biroller blir för vilka regissören har
valt utmärkta skådespelare.
Å andra sidan är ju "Processen" en enda
dröm och Kafka den moderna
drömspelskonstens störste mästare.
Perspektivförskjutningarna är än snabba, än omärkliga, de
skarpa detaljerna än rena minnesbilder ur det
vakna livet, än oroande symboler, ruvande på
sina hemligheter. Men -—- bortsett från de
juridiska utredningarna — har allt utan undantag,
det banala likaväl som det sublima, det
rutinmässiga likaväl som det häpnadsväckande, den
tända lampan i arbetsrummets vinterskymning
likaväl som prygelscenen i bankens garderob,
drömmens självklarhet och frånvaro av
konstruktion.
Emellertid har "Processen" också annat att
bjuda än konstnärliga värden. Med samma
självfallna säkerhet som berättelsen fortskrider
genom ett nät av irrgångar, den ena
besynnerligare än den andra, rör sig Kafka i
dialektikens och den psykologiska problemanalysens
labyrinter. Hans förmåga att tränga in i en
skuldfrågas alla skumma vrår, att genom en
ständig förflyttning av belysningen få fram nya
aspekter på det problem som han så oavlåtligt
kretsar kring är eminent. Hans utredningar har
en borrande energi och en snärjande
skarpsynt-het som med rätta har jämförts med
Kierke-gaards.
Slutligen består "Processens" innehåll i att gå
frågor in på livet som har den egendomligheten
att de i en mening angår alla människor, i en
annan kanske bara en enda, Franz Kafka själv.
Ingen vuxen människas liv kan tänkas förflyta
utan inslag av ångest och skuldkänslor, men få
har erfarit dem så intensivt och så permanent
som Josef K. i "Processen" och ingen har väl
gjort det på ett så ytterligt speciellt sätt som
han. Kafkas enormt starka känsla av att vara en
anklagad bottnar naturligtvis både i yttre
omständigheter och i en inre läggning. Hans
dominerande, tyranniske och utåtvände far, som
måste ha gett intryck av att ha alla riktiga
människor på sin sida, har redan från bör j an placerat
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
