Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
trollat fram trevnaden i lägenheten: barnet och
hunden Vira och hembiträdet Alma och de tre
särpräglade vuxna människorna. Teckningen
av föräldrarna, särskilt modern, den dugande
yrkeskvinnan, påminner i sin frasfria
objektivitet om Pearl Bucks porträtt av sina
föräldrar, missionärsparet. Men Pearl Buck är
torrare, hos Elsa Nyblom glittrar bohemlynnet:
Du sliter ihjäl dig, sa pappa och tände sin cigarr,
och alla de pengar du förtjänar, de vänder och går
ifrån dig igen så fort du har dem i din hand. Jag
undrar ibland, vad får du ut av livet, vad behåller
du?
Jag tror att hon både behåller och håller, sa
mormor ... Så där har vi arbetat och gett ut oss, min
mormor och mormorsmor, det är med kraften som
med min källa hemma i byn, ju mer man öser den,
ju mer rinner till...
Men mamma var inne i sin egen tankegång.
Det är lustigt, sa hon, jag får just aldrig några
pengar att sätta på bank och få ränta på, men de där
pengarna som rinner ifrån mig, de kommer tillbaka
på något sätt. Det enda jag har, sa mamma och blev
filosofisk, det är det jag har gett ut, de försvinner
inte vid bankkrascher och så ger de mig värden___
Andens fönster står i hemmet öppet mot
vintergata och universum och mot Vetenskapens
rön. Mormor låter barnen ligga på madrasser
stoppade med torkade ormbunkar, för madame
Curie har sagt att ormbunkar innehåller radium
som ska vara bra. Annars är det mormodern,
landsgumman från bondbyn med något av fe
i sitt väsen, som ibland lägger välbehövlig
hämsko på föräldrarnas nit att ihjälpedagogisera
enda barnet.
I mormors avlägsna by på en ås i
Köpingstrakten utspelas bokens andra del. Den har
samma minnesklarhet och fylliga doft som
första delen. Överhuvudtaget är författarinnan
specialist på doftskildringar: där är
soptunnans och kloakens fräna dunster i Bahian,
tvålkokningens goda aromatiska ångor, doften av
mormor som kommer till stån: "Hela porten
fylldes av ren luft och goda dofter av opoponax
och 4711, av ull och läder, av syrliga äpplen
och sötost, av råmjölk, kålhuvud och
kålrötter." Och de enkla röda bondrosornas ljuva
lukt blandas med gulmårans ångor i varma
juli. — Byn levde 1700-talsliv, säger
författarinnan, den var självförsörjande i så gott
som allt. Barnen hade också här ett härligt
vilt liv, men själva andan mot barnen var
okänslig och hård. När djuren blev sjuka
tillkallades veterinär, men när barnen och de unga
flickorna sjuknade i lungsotshostan nöjde man
sig med helbrägdagörelse genom tro eller med
att offra åt "de okända" i myren. Lungsoten
gick härjande fram. När lekkamraten, tolvåriga
Ståhles-Anna, skall dö har Ståhles-Fia inte tid
att hålla henne i hand, för hon måste ju passa
kon och grisen. Den gamla goda tiden är ett
uttryck som Elsa Nybloms självbiografi kraftigt
jävar, men "den gamla sköna tiden" anser
hon sig kunna stå för. Sinnet för kvalitet var
i byn alldeles obrutet, färgsinnet bergsäkert.
Och författarinnans egen skildring av en del
kollektiva sysslor, till exempel den gemensamma
fläskrökningen, är så grann och rolig att den
skulle kunna tänkas omvända en anarkist till
kollektivistisk livssyn. Man känner att detta
folkliv är äkta.
Till sist en anmärkning bland rosorna.
Författarinnan använder genomgående pronominet
"man", "en" för "jag", "mig" — en irriterande
och förvirrande skönhetsfläck i en bok där
annars journalistisk munvighet och jargong
inte tillåts inkräkta alltför mycket på den goda
berättarglädjen. Margit Abenius
Utveckling
Margareta de Seynes : Lågande längtan bara...
Brev 1918—1942, utgivna av Carl-Fredrik
Palmstierna. Bonniers 1945. 11:—.
I Birger Sjöbergs dikt om vad som sker
vid sommarvakan förekommer i mellanstrofen
orden "Lågande längtan bara...". De har getts
som titel åt den biografi i brevform över
Margareta de Seynes som i höstas sammanställdes och
utgavs av hennes bror, Carl-Fredrik
Palmstierna.
Margareta Palmstierna var yngsta barnet
och enda dotter till svenske ministern i London.
Efter en lycklig barndom fick hon vistas mycket
utomlands, särskilt i England, där hon deltog
i societetslivet. Hon hade starka intressen för
teater, musik och litteratur och utbildade sig
med grundligt allvar för journalistiken. Vid
tjugufem års ålder gifte hon sig med en ung
bankman av högintelligent fransk
hugenott-familj, Francois de Seynes-Larlenque. I
äktenskapet föddes tre barn. Familjen var bosatt
i Frankrike — i Paris mestadels, på släktgodset
Larlenque nära Toulouse, senare i en liten stad
6 BLM 1946 i
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
