Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det är ganska tacksamt att i denna anda ge
en missvisande bild av just den finska konsten.
Det nationella har verkligen varit i hög grad
inspirerande nästan oavbrutet sedan
romantiken, även om det är utländska stilkontakter
som varit bestämmande för uttrycksförmågan.
Många konstnärer har också svultit hemma
i brist på teknisk och stilistisk näring, men
svälten har sett ut som kärv fosterländsk
tillfredsställelse. De små stimulerande godbitar
som det kontinentala konstlivet då och då kastat
till de finska konstnärerna är Okkonen benägen
att ignorera; de svarar inte mot det höga ideala
hungertillståndet. Bernt Lindholm har t. ex.
under 60-talet ett impressionistiskt måleri som
är unikt i Skandinavien och av mycket stor
finess, men det passeras med betoning av dess
"enklare motiv". Författaren har nästan totalt
dolt Frankrike som artistisk källa. Å andra
sidan representeras Sallinen med 2 bilder och
Alvar Cavén med 8. Här har kravet på modest
form och själfull idealism bestämt
proportioneringen på ett sätt som knappast svarar mot
den konstnärliga betydelsen. Kommentaren till
Sallinen utgör också en sida misstänksamt
erkännande. En viss reservation gentemot Helene
Schjerfbeck är det tilltalande att konstatera,
men den borde gällt den schvungfulla
sentimentaliteten snarare än den expressionistiska
intensifieringen; hos Okkonen får man ingen
bild av den internationella mästarinnan. Inom
skulpturen har det varit än tacksammare att
betona den idealistiska linjen. Här visas saker
som närmast svarar mot statsidealismens
skulptur i 30-talets Tyskland. En stor del av
Aalto-nens verk kommer i en oberäknad belysning.
Man blir gärna på nytt övertygad om att
mycket av dess ljusa anda och motsvarande
släta form saknar långvarig livskraft.
Även om urvalet ger ett intryck av bristande
rörlighet hos den finska konsten, är det
naturligtvis ändå till mer än hälften det historiskt
lämpliga. Man nöjer sig alltså med att boken
bjuder på ett rikligt illustrationsmaterial —
200 helsidesplanscher i kvartoformat.
Fotografering och tryck har gjort vissa saker
onjutbara, men i stort sett har det tidigare inte
funnits någon svensk bok med motsvarande
bild-redogörelse för den finska konsten.
Sven Alfons
O. A.
O. A.: Karikatyrer. Sammanställda av Hasse Z.
Bonniers 1945. 13:50.
I företalet till Oskar Andersson-utställningen
på Nationalmuseum 1944 skrev överintendent
Wettergren: "Den svenska karikatyrkonsten
uppvisar tre namn större än alla andra. Det är
Johan Tobias Sergel, Albert Engström och Oskar
Andersson, mest känd under sin signatur O. A."
I företalet till det nu utkomna albumet citerar
Hasse Z dessa ord, inte utan berättigad stolthet
och inte utan att det verkar som om han kände
sig ha fått en fjäder i hatten själv. Strax förut
har han använt det lilla ordet vi. Det skulle inte
stämma till eftertanke om inte det nyutkomna
albumet vore ett omtryck (i en volym) av de
tre häften som på sin tid med samma utgivare
kom ut på Åhlén & Åkerlunds förlag. Man
kunde tycka att detta urval efter Nationalmusei
utställning hade varit värt en omredigering
och utvidgning. Utställningen var visserligen,
i förhållande till den tidigare
Engström-utställningen. varken så särskilt väl väld eller hängd,
men där kom ändå fram en hel del som ur en
senare generations synpunkt måste betraktas
som nytt och ytterligare en del hade väl också
kunnat framletas till sovring. Ur det
föreliggande albumet hade å andra sidan en och
annan detalj kunnat utsovras, t. ex. s. 14 och
78, som huvudsakligen hade sitt berättigande
ur häftenas synpunkt. För den som vid tiden
för Engström-utställningen och tidigare ivrade
för en bättre ans av O. A:s rykte innebär
albumet en viss besvikelse.
Det är dess bättre en känsla som inte alls
behöver delas av den stora publiken. De tre
häftena har ju sedan länge varit utgångna och
här finns de alltså på nytt. "Mannen som gör
vad som faller honom in" har åter släppts lös
och tillsammans med honom fröken Bergman
med urnyckeln, de "praktiska" sakerna,
"Idealvillan", "O, låt mig leva!" och alla de andra
infallen.
Som tecknare är O. A. mästerlig och ett av
dessa överrika, konstnärligt obalanserade
temperament som har svårt att finna en egen stil,
därför är han också ojämn. Detta kan delvis
skyllas på hans tidiga död, och det förtjänar
påpekas att den unge Engström tecknade på ett
sätt som i många avseenden liknade hans. Som
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
