Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
humorist är han genial på ett föregripande,
halvt surrealistiskt sätt och når här vida längre
än Engström. Hans teckningar är ofta tunga av
problem, dröm, undermedvetet. Man behöver
bara se på det vackert hemska självporträttet
"Takrännan", s. 89. Det kulturhistoriska värdet
av dessa teckningar, i vilka inte bara ett
förgånget Stockholm upphägrar utan också en
förgången moral, en förgången småborgerlig odör,
kan inte nog framhållas, men detta har han ju
gemensamt med andra karikatyrister.
Det starkt litterära draget i 0. A:s konst
— jämförelsen med Wallengren är ofta gjord
men i mitt tycke inte nog talande — kan vara
en förevändning för att han nämns i dessa
spalter. En teckning av 0. A. säger visserligen
mer än ord, men det är ju också vad den goda
litteraturen söker säga — med ord.
Gunnar Ekelöf
Mest om Stockholm
Hasse Z: Sällskap där man haft roligt.
Bonniers 1945. 9: 50.
Mårten Holk: Från tull till tull. Wahlström
& Widstrand 1945. 7: 50.
Vad man bäst uppskattar i Hasse Z:s julbok
är de stillsamma, vemodigt tillbakablickande
tonfallen, framför allt när det gäller det
Stockholm som gått. Som den inföding han är kan
Hasse Z se tillbaka på det mesta, bl. a. på
en stadsbild som redan är vorden ett skikt i
stadens geologiska avlagringsprofil. Han dröjer
helt naturligt vid sina stora minnen, dem av
O. A., av umgänget med Albert Engström, Zorn,
Karlfeldt och den långa raden av andra herrar
som mer eller mindre gjort vad som fallit dem
in. Han dröjer vid sitt gamla Södermalm, vid
Rydbergs, Operakällaren, du Nord och den
Dramatiska Teater som han kallar "den
riktiga". Men även helt nyligen timade händelser
får i hans framställning denna ton av något
visst oåterkalleligt, mycket längesedan
förgånget: man märker det bl. a. på den fina lilla
runan över Bertil Lybeck. Lybeck blev ju också,
så göteborgsfödd han än var, en av de
stockholmsfigurer om vilka man skulle vilja begagna
ordet genuin -— en av dem som varit med långt
före amerikaniseringen och de stora
inflyttningarna.
Även andra, ännu levande och verkande
stadsbor får sina redaktionella hyllningar, för
vilka den till ett knappt leende lockande, försynt
berättade, personliga anekdoten är utmärkande.
Värderingarna av Mark Twain och amerikansk
humor, notiserna om samarbetet med Engström
och historiken över Grönköpings Veckoblad
äger intresse. Men påfallande i allt det milda
skämtet är den fläkt av fåfängligheters
fåfänglighet och ett jagande efter vind som drar
genom dessa memoarbetonade kåserier av en
gaimmal publicist. Boken har många roliga och
tidstypiska illustrationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
