- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
115

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Knut Jaensson: Återblick på Harry Martinson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTERBLICK PÅ HARRY MARTINSON

I strofer som denna finns i själva verket redan
något av den avklarning och monumentalitet

som tio år senare skulle frappera i "Passad".

*



"Nomad" är preludier, oftast
barndomsminnen, där endast friskheten och spontaneiteten
spelar för fullt, men där diktarens rika och
mångskiftande erfarenhet knappast ens
skymtar. I "Resor utan mål" och "Kap Farväl!" dras
med ett ryck förhänget åt sidan och vi far
världen runt på en flygande matta.

Martinson är förvisso inte den ende svensk
som har rest vida omkring, men han torde vara
ensam om kombinationen att som yrkesman ha
gjort så vidsträckta resor, att som iakttagare
ha bundit ihop så många nya detaljer till så
skimrande buketter och att som konstnär ha
framlagt sina intryck med en så
häpnadsväckande förening av fräschör och originalitet.
Det var den hårda nödvändigheten som förde
honom från Mississippi till Gent, från
Reykjavik till Bombay. Oskyddad, outrustad och
oförberedd upplever han det exotiska. En ofantlig
vetgirighet konfronteras utan teoretiska
förkunskaper med det på ett främmande sätt kuriösa,
hemska, besvikande, häpnadsväckande och
undersköna, med verklighetens antiklimax och
med dess rundhänta överträffande av alla
förväntningar.

Den obereste blir i speciell grad en
reskamrat på hans färder, ledd av sensibilitetens
inre gid1. Man gör resorna vid Envars sida, men
upplever dem med Uniks ögon och nerver.

I dubbel bemärkelse skiljer sig Martinson
från de flesta reseskildrare redan genom sättet
att resa: han har bokstavligen arbetat sig fram
till de många olika platser som han har besökt
och han har färdats utan en tanke på att i tryck
beskriva vad han har sett. Detta ger hans
skildringar en säregen charm. Men man får inte
förglömma att det är en ännu helt ung man som
nedskriver dem och en ännu yngre som har

gjort resorna. Det finns en stor
ungdomlig-het hos dessa minnen som är starkt tjusande
men också naturligtvis en oerfarenhet som kan
skena i väg.

Han började med att skriva ned spridda
intryck från sina färder i en vag förhoppning om
att på så sätt möjligen få in lite pengar som
han väl behövde, och han trodde — efter vad
han själv berättat — att detta skulle gå lättare
om han lyckades slå an en glad ton. Hans avsikt
att roa är också fullt märkbar och med deji
lätthet att improvisera som är honom egen
överdriver han understundom det impulsiva
i stilen som särskilt i början av "Resor utan
mål" kan få ett och annat stänk av koketteri.
Han skriver ibland naturligare än vad som är
naturligt. Samma fenomen kan ju iakttagas både
hos Strindberg och den senare Hjalmar
Bergman. En av den s tora stilbegåvningens avigsidor.

När man emellertid nu läser om de
martrn-sonska reseböckerna ter sig språkets
skönhetsfläckar obetydliga. Tiden har givit hans prosa
en florstunn patina som har blekt ur det som
förr verkade överdrift men låtit friskheten
behålla sin styrka.

Som antytts finns det i reseböckerna en lätt
kolorering, en liten höjning av tonen mot ett
käckt röstläge, orsakad av minnets förmåga
att förgylla och nuets lust att behaga, å andra
sidan ger hans skildringar så mycket av de
rysningar och den övergivenhet som han har känt
i svåra arbetsstunder att man inte kan tala om
skönmålning, men väl om ett urval. Helt
naturligt är det i betydligt högre grad det frappanta
än det konstanta som Martinson önskar minnas
när han debuterar på prosa. Vardagsrutinen
har han sparat (till "Den förlorade jaguaren").
De glimtar man får av livet ombord är
emellertid lika intressanta som hans utflykter i
främmande hamnar och strövtåg på främmande
kontinenter. Beskrivningen av pannrengöringen
på s/s Gerda i Reykjaviks hamn, ett arbete i sot,
kyla och mörker "inne i en cylinder i Nifel-

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free