Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Knut Jaensson: Återblick på Harry Martinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERBLICK PÅ HARRY MARTINSON
Martin behäftad med — feghet,
självmedlidande, självupptagenhet och det ständiga
leende ("flin") med vilket han redan från
början vill avväpna (och som ju faktiskt nästan
är hans enda vapen) — och släpper dem inte.
Det är en moralisk prestation! Intressant,
därför att det numera är så ovanligt, är likaledes
hans öppna blick för Martins egoism som har
hans ogillande. Liksom Rousseau har sin falska
stöldbeskyllning, har emellertid Martinson också
en svår och handfast synd att bekänna: den
hämndaktion med vilken hans naturliga och
samlade hat mot en tyrannisk omgivning och
en grym verklighet fick sin utlösning, dödandet
av kalven. Det är ingen småsak att bekänna för
en extrem djurvän och minnet av denna
händelse förföljer också Martin beständigt.
Pressad av närgångna frågor erkänner
emellertid Martinson att han överdrivit: kalven dog
i själva verket inte, ännu mindre blev den
begraven. Hur skönt att höra att den inte dog!
Att den vårdades, framför allt naturligtvis av
Martini själv, och att den kom sig. För att få
fram hela styrkan av de samvetskval den lille
Martin kände, har Martinson låtit historien
sluta värre än den gjorde. Det är skada, men
han har ju inte skonat säg.
De som läser böcker är inte sällan svaga för
starka effekter, det finns de som vägrar att tro
att det band som Rousseau stal var ett
sidenband och är övertygade om att det måste ha
varit ett mycket dyrbarare band, inlagt med
silver, möjligen med guld. Om man bekänner
att man har handlat illa, finns det alltid de
som tror att man just därför handlat sämre.
Martinsons självbiografi, som utan överdrift
kan betecknas som den rikaste och mest
mirakulösa barndoms- och ungdomsskildring vi
hittills äger på svenska, är samtidigt en
"bildningsroman" av ovanlig ärlighet och den ger,
trots att den mera ingående bara behandlar
en pojkes utveckling från fem- till
femtonårs-åldern. en förvånansvärt vid utblick. Det dolda
temat är den "bristens ångest" om vilken
Martinson har gjort den tänkvärda iakttagelsen att
den är värre än bristen själv och under vilken
inte bara Martin utan nästan, hela omgivningen
lider, på ett socialt, ekonomiskt eller moraliskt
sätt. Det är i grunden varken för att avslöja
andra eller sig själv som han är ute utan för
att komma till lätta och få klarhet, övervinna
osäkerhet och avund. Det paradoxala med denne
"självupptagne" och subjektive författare är att
han egentligen talar å mänsklighetens vägnar,
att han med sitt fenomenala detaljsinne
egentligen ser i stort.
Slutligen bereder Martinsons stora
självbiografi — alldeles oavsett det ofantliga nöje som
man har av de ständigt växlande scenernas
frappanta åskådlighet, av det oupphörliga
uppdykandet av nya, levande figurer, av de
suggestiva naturstämningarnas eviga skiftningar
och av språkets ytterst exakta och nästan alltid
ytterst överraskande metaforer — läsaren också
en glädje av ett annat och mera fördolt slag:
glädjen över att det veka, det hyperkänsliga, det
godsinta och det drömmande till sist har slagit
sig igenom en krass, ytlig och vrång verklighets
fällor, murar, pennalism, utsugning och slaveri.
Det vilar verkligen en stämning av saga i mer
än en bemärkelse över "Nässlorna blomma"
och "Vägen ut". Vilken tablå ur verklighetens
stora drömspel är inte detta "ålderdomshem av
sten", där den blivande diktaren är det enda
barnet i en otalig skara av åldringar på gravens
brädd, där "lillhjonet" Martin med ett slag
på sin gonggong får dem alla att församlas,
fromma och elaka, drömmare och matslukare,
krymplingar och fånar, inneslutna allesammans
inom samma ståtliga samhällsbyggnads
stenväggar och ändå ingen den andre lik!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
