Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Knut Jaensson: Återblick på Harry Martinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
den talar med dämpad röst. Drömmen om
"sanningens stora dag" har blivit en dröm om
"en världens vår, en mognadens sommar" —
om tusen och "åter tusen" år.
Det är i själva verket från det "Enkelhetens
land" vilket han besjöng redan i "Kap Farväl!"
som han har hämtat sina djupaste reseintryck:
De självklara tingen, solen, jorden och havet bestå.
Den vise kan ingenting tillägga.
Och finner han något att tillägga
så kommer våren ändå,
och sommaren och hösten och döden.
Om Martinson har någon mystik, vilket han
säkert har, så är det en solmystik: "Sanningen
är i solen, inte i de tillfälliga stormarna."
För den av passioner hetsade, den av
bekymmer gnagde, den i problem insnärjde kan detta
te sig som en meningslös kalldusch, påskruvad
av en älskare av det fadda vattnet och endast
ägnad att förvärra en brännande feber. Och
ändå har den av feber plågade orätt. Det är
ingen kalldusch och vad vattnet beträffar så är
dess innersta väsen kanske inte heller faddhet
utan friskhet.
Jag säger eder emedan det säger sig själv,
att redde inte naturen under sådana förhållanden upp
det mesta åt mänskan,
så att den svalkade henne, lyste sol på henne, regnade
på henne och på jorden, förströdde henne och drog
hennes tankar, känslor och blickar till sig, bort från
henne själv och alla likar och motståndare,
då skulle hon vara enbart mänskojägare.
Det är svårt att förneka att dessa rader
innehåller en sanning, särskilt som de medger att
naturen inte reder upp allt, bara "det mesta".
Samtidigt är naturligtvis just detta "det mesta"
det ömtåliga partiet. Vi har nyligen sett och
ser alltjämt naturens oförmåga att reda upp
det mesta — men vi har ju också bevittnat en
jordbävning, arrangerad av människan. Till
och med under denna katastrof är det
emellertid inte alldeles otänkbart att naturen under-
stundom har kunnat bereda människan en
smula lindring liksom den förefaller att i vissa
fal ha varit en tillflykt för
skyttegravssoldaterna under förra kriget. Det finns ingenting
som hjälper för allt. Måhända inte ens
religionen, vad vet jag? Men ett är visst: om
människan inte kan finna vila i något som drar
henne "bort från henne själv och alla likar och
motståndare" då blir hon kanske en
"männsko-jägare", säkert en jagad.
Man kan finna Martinsons optimism för
stor (hans egna upplevelser under vinterkriget
tvingade ju ner den mot en punkt inte alltför
långt från noll) och man kan konstatera att
naturens bok för många människor är lika
sluten som de stora vishetslärarnas volymer,
men man kan inte påstå att Martinson är offer
för en chimär. Vilka invändningar man än kan
göra måste man säga att hans vishet hämtar
sin näring ur jorden vars träd och örter nu
visserligen aldrig kan skaffa sig några
garantier mot perioder av missväxt.
Är naturen för Martinson den stora
rekreationskällan så är
Sanningen den goda viljan att i besinning
vaka och vara.
Redan tidigt har Martinsons dikter som
material haft mångfalden, som riktning
enheten, Kursen har alltmer avvikit från en yttre
värld mot en inre. I en sammanfattande syn
kan kanske ofta ligga fröet till ett slags
besinning, i varje fall har besinningen hos
Martin-son undan för undan fått en fördjupad
innebörd inte bara i riktning mot begrundan utan
mot sättet att förhålla sig. Den verkliga
överblicken vinner man inte ens med de vaknaste
och livligaste ögon: "sanning inträder i sinnena
när sinnesändringen sker". Martinson har följt
den inre primitivismens och vitalismens vägar
men, väl att märka, utan att förlora
yttervärlden ur sikte, ja i intimaste kontakt med
mångfalden och intryckens föränderliga nu:
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
