- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
218

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Nils Beyer: Strindberg som teaterkritiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NILS BEYER

ganska okänt, i varje fall för en större
allmänhet, om också en god vägledning för dess
uppspårande givits av Torsten Eklund i en
uppsats om Strindbergs verksamhet som
publicist 1869—1880, tryckt i Samlaren 1930.

Från den nämnda teatersäsongen finner
man i Dagens Nyheter ett tiotal recensioner,
som kan identifieras som skrivna av
Strindberg. Hälften av dem är undertecknade med
den signatur han vid denna tid använde,
bokstaven A., om vilken på ett ställe i en not
upplyses, att den "icke är begynnelsebokstafven i
författarens tillnamn", troligen, anser Eklund,
för att undvika förväxling med tidningens
dåvarande, starkt teaterintresserade
redaktionssekreterare, C. H. Atterling. Den andra hälften
av artiklarna är anonyma men lätt
igenkännliga genom sin stil och sitt oefterhärmliga
strindbergska temperament. Utan att vara
särskilt märkliga som teaterrecensioner betraktade
-— det var inte på detta område Strindberg
skulle förnya teaterlivet här i landet, och det
visste han själv — kan de tillsammans sägas
utgöra den tjugufyraårige diktarens
dramatiska manifest vid den tidpunkt, då han fått
sitt första avslag på "Mäster Olof" och höll på
med den första omarbetningen av skådespelet.
Misslyckad som skådespelare men medveten
oin att det var dramatiker han var, hörde han
till de initierade i teaterns värld. Kritiken blev
ett förberedelsearbete för det dramatiska
författarskap han kände sig kallad till. En av
hans kolleger på redaktionen, Klas Ryberg,
berättar i några strindbergsminnen,
publicerade i Kalmartidningen Barometern 1897,
hur det diskuterades teater i den krets av
journalister och litteratörer, som brukade
mötas på La Croix’ kafé. Strindberg
betecknade då dramat som den högsta av alla
konstformer. "Det är någonting inom mig", lär han
ha yttrat vid ett sådant tillfälle, "som befaller,
att jag skall föda dramer." Men just därför
har det legat honom om hjärtat att i sin kri-

tiska verksamhet ta upp teaterns stora,
väsentliga problem i några allmänt hållna
recensioner, som växer ut till ett slags
principartiklar. Som teateranmälare är Strindberg
bäst, i varje fall intressantast, då han glömmer
vad det är han som kritiker egentligen skall
yttra sig om, och i stället tar aftonens
föreställning som utgångspunkt — eller
förevändning —- för en dramaturgisk demonstration.

*



Vid denna tid hade Stockholm sex teatrar.
De enda, som betydde något, konstnärligt sett,
var naturligtvis de bägge kungliga scenerna,
Stora teatern vid Gustav Adolfs torg och
Dramatiska teatern vid Kungsträdgården. Fem
minuters promenad därifrån — åt
Blasieholmen till — låg Mindre teatern. Denna synes
huvudsakligen ha odlat enklare
sensationsstycken, vilkas tarvliga iscensättningar ofta
var föremål för Dagens Nyheters kritik.
Därtill kom så Södra teatern, där folklustspelet
hade sitt hemvist — och i stadens utkant
Ladugårdslandsteatern och Djurgårdsteatern.
Det var efter en dubbelrecension av de bägge
sistnämnda scenerna — ironiskt betitlad "Bref
från landsortsteatern till D. N." och daterad
Ladugårdslandet den 22 mars 1874 — som
Strindberg, efter vad han själv berättar,
hotades med stryk av skådespelarna. "Han hade
nämligen skrivit, att de gåvo ut falska varor,
då de togo samma pris som Dramatiska
teatern och utförde sin sak så miserabelt."
Vändningen är karakteristisk för Strindbergs
benägenhet som teaterkritiker att ta publiken i
försvar mot teatern — men det bästa i
artikeln är den novellistiska skildring han roat
sig med att ge teaterns presentation av den
helt säkert gripande enaktaren "Gustaf III på
besök hos spåqvinnan Arvedson".

Det är en hel liten stockholmsidyll han dukar
upp på sitt klatschiga sätt:

"Lockad af ryktet att något storartadt i

218

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free