Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
BREV FRÅN LONDON
i
George Orwell
När Swift hade avslutat "Gullivers resor"
skrev han och berättade för sin vän Charles
Ford att han höll på att göra i ordning ett
exemplar, som Ford skulle lämna in hos
boktryckaren i London. "Det är utmärkta saker",
skrev han, "och de kommer att på ett underbart
sätt förbättra världen." Samtidigt berättade han
för en annan vän att hans huvudändamål med
resorna var "snarare att oroa världen än att
roa den". Som vi vet, blev inte världen
förbättrad, men i stället utomordentligt road.
Oförbätterlig och road har den också fortsatt att
vara ända sedan dess. Att Swift misslyckades
med att få ordning på mänsklighetens dårskaper
med hjälp av satirens piskor och skorpioner
var gunås inget undantag. Juvenalis lyckades
inte ändra kvinnonaturen, Pope inte råda bot
på människans ingrodda dumhet och Voltaire
inte påverka den enfaldiga optimismen och
intoleransen hos "det avskyvärda släkte av
föraktlig ohyra, som Naturen låter krypa på
jordens anlete". Människans självbelåtenhet och
fåfänga har alltid övertygat henne om att
föremålet för satiren är vem som helst utom hon
själv. I så måtto är alla människor en smula
fariseiska innerst inne, och därför kommer satir
över någon annan alltid att vara roande — en
anledning till självbelåtet hån, indignation eller
löje. La Rochefoucauld visste detta blott
alltför väl.
Det kanske just är det hopplösa i att söka
förbättra världen genom en ironisk
omformu-lering av moraliska värden som har lett till den
litterära satirens förfall i modern tid. Det är
avgjort en stilart som sällan kommer till mera
durkdriven användning nuförtiden, inte ens
i pressen, där den, åtminstone i Frankrike,
sporadiskt fortsätter att spetsa till kritiken av
inre förhållanden. I England är satiren nästan
utdöd som konstart, trots sir Osbert Sitwells
skarpa penna, och den kvarlever endast med
svagt liv i ironins lättare former. Nästan utdöd
som konstart, men inte riktigt. Ty för några
månader sedan utgavs i London en kort men
mästerlig satirisk fabel vid namn "Animal
Farm". Den är en utmärkt sak och har i varje
fall roat en stor läsekrets högst avsevärt
Metoden att låta djur spela rollen av människor är
lika gammal som satiren själv — som Swift
visade i Gullivers resa till Houyhnhnmernas
land, kan den gamla föreställningen att djuren
har mänskliga känslor med denna teknik
effektivt uppehållas, och i "Animal Farm" utnyttjas
den med aldrig svikande säkerhet.
Själva historien är lika enkel som den saga
den ger sig ut för att vara, och följer i detta
avseende den stora linjen i prosasatirens historia.
Djuren på en bondgård kör bort sin husbonde
och sköter gården själva. Experimentet lyckas
helt igenom, om man undantar det förargliga
faktum, att någon måste inta bondens plats.
Svårigheterna övervinns genom att grisarna,
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
