Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN LONDON
som med åberopande av sin överlägsna
intelligens gör anspråk på en ledande ställning,
övertar makten. Sorgligt nog för de andra djuren
besitter emellertid deras sviniösa herrar den
slags enkla slughet, som inom ett samhälle i
gungning ger makt åt de rent samvetslösa.
I mänsklig skepnad utgör sådana människor
samhällets fiender — gangsters, svartabörshajar
och skrupelfria diktatorer utan varje respekt
för morallagarna. Kronan på verket i grisarnas
lömska snedvridning av sin ursprungliga
revolutionära doktrin kommer när de påbjuder att
"Alla djur är likställda, men vissa djur är mera
likställda än andra". Fabelns oundvikliga
klimax är måhända alltför utspekulerat kvick för
att verka så övertygande, som stor satir bör
vara. Som satir över diktaturen — vilken
diktatur som avses är för övrigt uppenbart -— är
denna revolutionshistoria från stallbacken för
godmodig och för objektiv för att rätt
framhäva den moral, som den på ett så lysande sätt
illustrerar. Den är ofullkomlig endast genom
sin brist på saeva indignatio.
Jag finner det troligt, att denna brist inte
beror på något tekniskt misslyckande utan på
någon ytterst sammansatt, oförlöst hämning
i författarens psyke, vars existens en kritiker
kan förutsätta men inte analysera. Det
biografiska materialet tycks rättfärdiga ett sådant
antagande, och torde även, hoppas jag,
intressera svenska läsare av "Animal Farm" och
andra av författarens böcker också vad det
beträffar.
George Orwell, som han nu kallar sig, föddes
i Indien 1903 och fick i dopet namnet Erie
Blair, men antog för cirka tolv år sedan som
pseudonym namnet på den flod, vid vilken
staden Ipswich ligger. Jag känner inte hans
skäl för att anta just detta namn, men det
tycks ha varit en psykologisk nödvändighet för
honom, framsprungen ur ett begär att
identifiera sig med en ny personlighet. Han
uppfostrades vid Eton, där han var en av de åttio
stipendiaterna — en "Colleger" till skillnad
från de mer patriciska "Oppidans" —, och
när han hade slutat skolan gick han in vid
Kejserliga indiska polisen, där han tjänstgjorde
1922—27 med placering i Burma. Dessa år av
hårdhänt invigning till livet återkommer i hans
andra bok, "Burmese Days" (1934). Sedan han
återvänt till Europa (polismannen hos honom
satt i, åtminstone i de klumpiga skorna, vilka
han fortfarande bär), slog han sig ner i Paris
för ett år. Hur ban där hade det kan man läsa
om i det fängslande ehuru vårdslöst skrivna
fragmentet av en lindrigt beslöjad
självbiografi, "Down and Out in Paris and London"
(1933; i Penguin Books 1940). Det tycks som
om han någon gång detta år tog definitivt
farväl av "Erie Blair" — eller var det bara
boskillnad? — och anilade ett annat jag. Vad som
är ägnat att förvåna i den nakna berättelsen om
hans upplevelser i Paris i de arbetslösas och
utstöttas sällskap, är frånvaron av bestämt motiv
för de utomordentliga vedermödor han
underkastade sig. Detta verkar ännu mera
förbryllande när han skildrar sina upplevelser som
yrkesluffare i London, där han i några månader
livnärde sig på vad han kunde tigga ihop, sov
på ungkarlshotell för sixpence per natt och stod
ut med de sämsta förhållanden, med fattigdom,
smuts och sjukdom. Det är omöjligt att av hans
berättelse utläsa om han gick igenom denna
skärseld med avsikt, av nyfikenhet, för att själv
se hur fattigt folk hade det, om han gjorde
det av nödtvång, utan annan möjlighet att
försörja sig, eller om det var någon form av sj
älv-pålagt, masochistiskt betonat straff. Det
förefaller mig mest antagligt att han sökte
upplevelsen på grund av en kombination av det
första och det tredje motivet; att det var ett
slags revolt (med ett element av njutning
som en krångligt inflätad beståndsdel) mot de
sociala konventionerna inom hans klass, mot
en livsstil, som för honom symboliserades av
Eton och den brittiska imperialismen i Fjärran
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
