Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Änne Charlotte Leffler: I krig med
samhället. Ur "Lifvet" II (1883).
Bland den litteratur, som växte upp i
diskussionen om kvinnans ställning och äktenskapet
under 80-talets första år, finns det åtskilliga
alster, som man fortfarande läser med stort
nöje på grund av deras frejdiga humör och
friska realism. Änne Charlotte Lefflers "I krig
med samhället" hör avgjort till dem. För denna
författarinna var det psykologiska intresset
alltid starkare än det sociala, och hennes humor
och besinning hindrade henne att ge sig
indignationen helt i våld ens under den tid, då
hon officiellt räknades till de
kvinnosaksrätt-trogna; senare avföll hon ju helt. Hon saknade
den naiva tron på att yttre reformer och
förbättringar i kvinnans ställning skulle lösa
hennes problem; bakom de uppenbara
missförhållandena anade hon den eviga och olösliga
konflikt mellan hjärtats och hjärnans krav,
som i ständigt nya former är den intellektuella
kvinnans öde. Därför hör hon till de
överlevande.
"I krig med samhället" är historien om en
kvinna, som bryter ett tioårigt äktenskap för
att förena sina öden med en ung författare,
som har 80-taIsradikalens ideella krav på det
sexuella. Det första äktenskapet skildras såsom
helt konventionelt: "Arla hade snart varit gift
i tio år. Byråchefen Örn hade på denna tid
avancerat till hovrättsråd och härmed nått den
ställning, han helst önskade sig. Han hade en
liten förmögenhet, ett trevligt, komfortabelt
hem och två snälla och synnerligen
väluppfost-rade barn. Hans hustru var icke blott allmänt
ansedd för ett älskvärt och behagligt
fruntimmer, hon var också en god maka, mor och
husmor, mycket religiös och med fasta
grundsatser, vilka delades av hennes man. Kort sagt,
hovrättsrådet Örns var ett lyckligt och aktat
par."
Detta är typiskt 80-tal, man anar genast, att
bakom denna idyll finns det "livslögner" som
skall avslöjas. Och myckel riktigt. Arias
föräldrar får till informator för sina söner en ung
radikal, vars uppgift det blir att öppna ögonen
på Arla och få henne att inse, att hennes
respektabla tillvaro i själva verket rymmer avgrunder
av förljugenhet och omoral. Denne Berndtson,
som lånat drag av Strindberg och Lassalle, är
en typisk 80-talsgestalt: hans mest
framträdande egenskap är en frenetisk sanningslidelse,
som slår över i hänsynslöshet. Det finns en
liten scen mellan honom och Arla i början av
deras bekantskap, som äger en rent underbar
tidsdoft. Berndtson väcker fasa i den religiösa
familjen genom att ställa sig och spela krocket
på en söndag. Arla ber honom sluta; hon
påpekar hovsamt, att om söndagens helgd inte
betyder något för honom själv, är han dock
skyldig andras åsikter vissa konsiderationer.
"Nej, tvärtom", svarar Berndtson, "jag är
skyldig att inte ha konsiderationer för det, som jag
anser vara en fördom. Och vet ni, vad jag
framför allt är skyldig mina elever -— det är
att inte lära dem ljuga." — "Skulle ni ljuga
genom att låta bli att väcka förargelse?" —
"Ja, jag skulle ljuga om jag sökte iakttaga de
småaktiga regler, varefter ni inrätta ert liv. Jag
skulle förneka, vad som är själva kärnan i mitt
liv -—- kärlek till frihet och sanning..." Efter
mycket diskuterande hit och dit går Berndtson
med på att sluta spela, därför att hon ber
honom om det. "Tack", sade Arla. "Ni kan
således ändå göra något av hänsyn till andra.
Det skall jag komma ihåg." — "Nej, nej, det
är ett missförstånd", sade han ivrigt, i det han
följde henne fram till trappan. Det är bara för
min egen skull jag gör det — för att det är
angenämt att visa sig som välgörare och bevilja
böner — i synnerhet när det inte kostar en
någon uppoffring — det började verkligen bli
så soligt och varmt på planen. Nu går j ag och
lägger mig någonstans i skuggan under ett träd
och njuter av medvetandet att ha gjort en god
gärning. Ä, det är verkligen en behaglig känsla!
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
