Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Jag undrar inte alls på, att ni så ofta göra goda
gärningar!"
Det uppstår en vänskap mellan Berndtson
och Arla: hon försöker mildra hans hetsighet
och slipa av de värsta kantigheterna, han vill
uppfostra henne till en självständigt tänkande
varelse. Så småningom övergår vänskapen till
förälskelse — men en förälskelse på
80-tals-maner, byggd på den gemensamma lidelsen
för radikala idéer. Avgörandet kommer
emellertid först några år senare, då Berndtson redan
gjort sig herostratiskt ryktbar som författare
och föreläsare. Vid den stora uppgörelsen
undervisar Berndtson Arla i sexuell etik: ’"Nej, det
kan inte — det kan aldrig i världen vara rätt
att leva tillsammans med en man, som man
icke älskar’, utbrast han. ’Om du nu skulle
återvända till honom, så vore det i mina ögon
alldeles detsamma, som om du läte en
främmande man förföra dig under det ditt hjärta
tillhörde mig. Icke blir synden mindre, därför
att den i världens ögon gäller som en plikt.
Det är förklarligt, om du trodde detta för ett
par år sedan, då du ännu levde insnärjd i
fördomar. Men du kan inte tro det längre nu,
sedan ditt sinne blivit frigjort och du lärt att
sanning i alla livets förhållanden är det första
villkoret för allt sedligt liv. Det var redan en
stor synd, när du gifte dig utan kärlek — och
för mig är det obegripligt, att du någonsin
kunde göra det, ehuru jag kan gissa, att det
berodde på oriktiga religiösa begrepp — men
detta kan ändå förlåtas, ty dels var du så
outvecklad då och dels visste du inte vad kärlek
var —- men nu — jag ber dig, min älskade, för
din egen skull — för din renhets och
värdighets skull — förnedra inte dig själv med att
fortleva i denna lögn! ... Förnedra inte dig
själv till den grad att ställa dig i jämbredd med
en såld kvinna — ja, såld, ty det skulle vara
för ditt anseende, din ställning i världen som
du skulle sälja din ära — var sann emot
dig själv, bryt de ovärdiga band som fängsla
Så bryter Arla med sitt föregående liv,
lämnar man och barn för att resa utomlands med
Berndtson. Här borde egentligen författarinnan
efter gängse dockhemsrecept ha satt punkt och
slut. I allmänhet nöjde sig ju 80-talisterna med
att avslöja livslögnerna, riva ned det bestående,
men avstod från att experimentera med det
nya. Änne Charlotte Leffler har vågat försöket;
hon följer konsekvenserna av de nya idéerna
ända fram till desillusionen.
Till en början förverkligar Arla och
Berndtson det fullkomliga kamratäktenskapet. "Det
var ej det vanliga idealet — han ute i sitt
arbete för familjen, hon hemma vårdande den
husliga härden ... Dessa båda makar delade
allt med varandra. Hon var aldrig hemma,
då han var borta, hon delade hans arbete
såväl som hans nöjen... Hon var ej längre
moder, endast kvinna, och hon njöt odelat av
det, som hon alltid drömt om som livets högsta
lycka — att älska och hängiva sig helt och
utan förbehåll, utan en blick tillbaka eller
framåt, glömmande hela världen i den älskades
armar."
Men detta trevliga tillstånd varar inte länge.
Det är omöjligt för Arla att helt frigöra sig
från det förflutna: hon längtar efter sina barn
och kan inte förlåta sig att hon övergivit dem.
Intellektuellt är hon inte mogen för friheten.
Hon anammar kritiklöst alla idéer, bara de går
stick i stäv med dem hon förut omfattat.
Radikalism och fritänkeri blir för henne religion
liksom förut kristendomen varit det. Efter ett
par års vistelse vid utländska universitet
återvänder så paret till Sverige; Berndtson har
skrivit ett stort drama med socialistisk tendens,
som skall uppföras i hemlandet. Hemkomsten
blir en stor besvikelse. Arla kan inte återfå
kontakten med sina barn, och då hennes forna
omgivning inte vill veta av henne, känner hon
sig "i krig med samhället" och går till
ytterlighet i sin frigjordhet; hon uppträder alltmer
utmanande och hänsynslöst, slopar sin
kvinnliga värdighet, tycker om att visa sig i ur
borgerlig synpunkt tvivelaktigt sällskap, röker
cigarr offentligt (!). — Inte heller Berndtson
trivs riktigt i hemlandet. Hans drama blir en
succés de scandale; han finner sig mot sin vilja
som ledare för ett radikalt parti — han är
egentligen en starkt individualistisk natur, som
helst vill gå sina egna vägar — invecklar sig
i kraft- och tidsödande tidningspolemik, som
river upp honom och hindrar honom att arbeta
på nya litterära verk. Arla eggar honom att gå
vidare på den inslagna vägen; hennes krig med
samhället är en strid på liv och död, medan
hans mera är som en sorts exercis, varifrån
han alltid har möjlighet att dra sig tillbaka
i upphöjd ensamhet med sitt arbete. En kvinna,
som bryter med samhället, har ingen väg till-
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
