Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Eko av ett rop
Solveig von Schoultz: Eko av ett rop.
Wahlström & Widstrand 1945.
5:75.
I Solveig von Schoultz har det svenska
Finland fått sin mest betydande kvinnliga lyriker
sedan Edith Södergran. Med samlingen "Den
bortvända glädjen" för två år sedan slog hon
igenom. Med den nya samlingen "Eko av ett
rop" befäster hon sin ställning. Hennes vers är
zigenaraktigt brokig, färgskimrande och
temperamentsfull. Den har en djup och mogen
andningsrytm och låter sig inte gärna bindas
av taktfast rimdunk. Det är violoncell och fiol,
aldrig trumma eller klarinett.
Solveig von Schoultz’ ambition är att vara
ett språkrör för kvinnorna. Hon skriver om
mödrarnas ångest. Hon finner vackra uttryck
för moderlig ömhet. Som nästan alla
finlandssvenska lyriker hämtar hon sina bilder och
symboler från havsbandet. Ejderhonan är den
fågel hon söker sig till när hon besjunger
moderligheten. Hon talar med djup skälvning
i rösten om kvinnornas korta sommar.
Sensommaren, augusti är hennes tid. Genom hennes
kärleksdikter går en ton av förgängelse och
död. Nästan alla dikterna i avdelningen
"Samtal på en äng" handlar om mognaden, kärleken
och döden och om kvinnans öde att möta döden
två gånger. "Fågelhona" är ett karakteristiskt
namn på en av dessa dikter. Den lyder:
Liksom en kvinna, tveksam än, fördröjd
hos livets duniga och blonda år,
en mor som över låga bäddar böjd
har glömt att se var middagssolen står,
trädde hon ur sitt varma skymningsbo,
boet som blivit hennes ungar trångt.
Hon fann en sanning där hon vägrat tro.
Hon fann att sommarn skridit långt, o långt.
Men hennes bröst var ännu sångnattslent
och hennes fjäder glänsande och slät.
Och plötsligt visste hon vad livet ment:
en kort het sommar, kvinna, har du kvar.
En kort het sommar. Skynda. Det är sent.
Och sedan? Resan, som är hemlighet,
en tidig höstdag, obarmhärtigt klar.
Man ser klarare i denna nya samling än i den
föregående vissa faror som hotar Solveig von
Schoultz’ konst. Hon har ibland litet för lätt att
uttrycka sig. Det händer att hon tar till för
våldsamma effekter, att hon överdramatiserar.
Det finns ögonblick då hon förefaller mig sökt
och en smula uppstyltad. Hon låter ej heller
alltid upplevelserna sjunka ned till botten av
själen och genomgå den konstnärliga
skapelseprocessens alla nödvändiga förvandlingar. Hon
är ibland så ivrig att komma till tals att hon
ger avkall på det inre sanningskravet. "Enkla
ting" — med det södergranska anslaget "Vad
enkla ting är underbara" — besjunger vilan,
brödet och elden men saknar helt den lyriska
djupton som Solveig von Schoultz för det mesta
så mästerligt förstår att frambringa. Inte tycker
jag heller riktigt om cykeln "Avsked i krig",
som stod publicerad i BLM i november 1944.
Den har mycket stora förtjänster, men det blir
liksom litet för stor apparat kring detta en
moders avsked från sina barn, som under kriget
evakueras till Sverige. Författarinnan har en
underbar förmåga att skildra barn och en
moders känsla inför dem. Men i den mån hon
känner sig som representant för hela
kvinnosläktet och vill tala för alla jordens mödrar,
spänner hon sig och blir på ett mindre lyckligt
satt ansvarsmedveten.
Det är dock endast sällan som reservationer
av detta slag är berättigade. Beundransvärd
är den sista cykeln, som på ett
utomordentligt fantasifullt sätt berättar ett gammalt hus’
historia. Dikten är uppbyggd kring
barndomsminnen och är full av hemlighetsfulla ekon.
Naturligtvis ligger huset vid stranden och
naturligtvis är det omgivet av de tallar som spelar
så stor roll i den finlandssvenska dikten. Varje
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
