Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
vrå är besjälad som de döda tingen är endast
i barndomen. Vindsfönstren anförtror varandra
vad ingen vuxen kan ana sig till. Takkanten
lutar sig fram "med en gammal mors ängslan",
och med sakta knarrande golv håller hela huset
andan. Solveig von Schoultz har sinne för
tingens själ. Hon är förtrolig med blommor,
träd och stenar liksom med barn. Hon är en
rikt blommande natur, varm och livfull på
samma gång. Generositet, färg och fantasi är
hennes diktnings signa. Olof Lagercrantz
Lärkor i februari
Runer Jonsson: Det var några lågmälta
toner •—■. Bonniers 1946. 3: 50.
Erland Josephson: Cirkel. Bonniers 1946.
3:50.
Rut Hillarp: Solens brunn. Bonniers 1946.
3:75.
I februari brukar tidningarna rapportera den
första lärksången. I år sjöng lärkan första
gången över den skånska slätten dagen före
den kraftiga köldknäppen i mitten av månaden.
Kanske förfrös sångaren. Eller också återvände
den söder ut. Den var samtidig med årets första
lyriska debutanter, och det är inte orättvist att
påstå att också de stämde upp sin sång för tidigt.
Om de övat i hemlighet ännu någon tid hade
de sluppit den kyla som kritik och publik nu
troligen kommer att utstråla.
Runer Jonsson var med i "Ny lyrik 1944",
men framträder nu för första gången med en
egen bok. Han skriver "gammaldags" vers med
spänstig rytm, klingande rim och läroboksklara
tankar. Han är i verstekniskt avseende ej fullt
sj älvständig, och inte heller som tänkare är han
originell. Han inser, som varje levande
människa måste göra, att världen är full av
pretentiöst prat. Han ger spetsigt epigrammatiska
uttryck för sin leda och sitt förakt. Som
botemedel rekommenderar han ömsint kärlek och
ett förlåtande sinnelag. I en av de vackraste
dikterna, "Vi älskar dem kanske till slut", ger
han uttryck för tanken att det är med våra
fiender, med dem som gjort oss ont, som vi
bör söka gemenskap.
Och ingen längtan brunnit så het
och sårat oss värre än den
att utan villkor sluta en fred
med mörka kamrater igen.
De som har gjort oss mycket ont
är med till vårt liv brunnit ut.
De står oss så nära som barnen gör
och vi älskar dem kanske till slut.
Runer Jonssons vers flyter ibland för lätt, och
den saknar i hög grad substans, färg och kraft.
Om man önskar att han dröjt med debuten
betyder det inte att man betvivlar äktheten
i hans ingivelse. I hans strävan efter formell
fulländning och i hans etiska allvar ligger ett
löfte för framtiden. Han är dessutom ganska
kvick ibland, och det är vederkvickande i en
tid då kvickheten håller på att dö ut.
«
I den högt begåvade släkten Josephson blir
poesin gärna en hobby på lediga stunder. Men
ingen familjemedlem tycks vilja taga steget
fullt ut och koncentrera den konstnärliga
begåvningen på lyriken. Ernst Josephson var en
betydande lyriker, men en stor målare. Ragnar
Josephson överglänser som konsthistoriker och
essayist ledigt sitt lyriska jag, och efter vad jag
hört har hans unge februaridebuterande
brorson beslutat att ägna sig åt skådespelaryrket,
varför diktsamlingen "Cirkel" troligen får
betraktas som ett ungdomligt mellanspel. Om
Erland Josephson kan sägas att han läst
Vennberg med behållning och att han är
musikalisk. Flera av de lyriska improvisationer
som inleder samlingen är mjukt och känsligt
framlekta. Man kommer närmast att tänka på
flöjt. Men det mesta är dock onjutbart; ord
som faller döda till marken, bilder som
sprattlar i onaturliga ställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
