Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
spänning från början till slut. Den är
emellertid ingen reseskildring i vanlig bemärkelse utan
en samling novellartade skisser om olika
händelser och personligheter i Fjärran Östern. Man
förvånas över så mycket han upplevt. I
allmänhet brukar det ju icke inträffa så förfärligt
spännande s>aker på resor. Men Haslund har ju
varit ute så länge och sett så mycket, att det
knappast är en överraskning att han kan plocka
fram så många russin ur minnenas kaka. Och
som kärleksfull sockerbagare serverar han sina
russin med all konstfärdighet. Vilket kapitel
som är bäst vågar jag icke avgöra. Vart och
ett har sina poänger. En mängd strålande
personligheter passerar revy: präktiga
karavanförare, ädla furstar, tappra krigare, fryntliga
sagoberättare, lamaistiska munkar, tjusiga
exotiska prinsessor och sagolikt charmiga kvinnor,
alla mänskliga och förträffliga på många sätt
och iklädda en orientalisk atmosfär som endast
Haslund förmår frambringa. De spela med i
scener av många slag: bröllop och begravning,
vilda strider för sin urgamla frihet, fattigdom
och rikedom, fest och vardag. Man saknar icke
heller den i reseskildringen nödvändiga
ingrediensen: julafton i ensamheten långt borta
i den vilda ödemarken. I stället för jultomten
kommer de rysliga vargarna intraskande på
scenen, som en ersättning för tigrar och lejon
i amdra nejder.
Bokens värde förhöjes i mycket hög grad
av alldeles förträffliga och synnerligen tjusiga
teckningar av Lodai Lama från
Khalkha-Mon-goliet. Dessa ge betydligt mera lokalfärg än
vad några fotografier kan ge. De kompletteras
emellertid av några vackra fotos väl klicherade
och ordnade.
Genom Haslunds bok får man en intim
inblick i många östasiatiska miljöer, kanske
bättre än vad mången reseskildring av det
ytliga slaget skulle ge, och dessutom får man
stora sympatier för hans vänner på stäppen
och väninnor i oasen bortom öknen. (Man
kanske också hade fått det utan den högre
dramatiken.)
Aage Krarup Nielsens talrika
reseskildringar är väl kända för svensk publik. Man kan
räkna honom till yrkesresenärernas skrå, vilka
tycks ha till uppgift att färdas utanför de
vanliga turiststråken. De reser i maklig takt utan
att egentligen stanna någon längre tid på något
ställe, och när de sedan kommer hem skriver
de ihop en mer eller mindre angenäm bok full
av exotik och illustrationer. Denna gång har
Krarup Nielsen ställt kosan till Nya Guinea,
och dessutom har han kuskat omkring till en
del öar i Insulinde. Resultatet har blivit en
lättläst, behagligt skriven volym med goda bilder.
Den som endast vill föras ut på en trevlig
och intressant lustfärd utanför allfarvägarna
får i Krarup Nielsens bok en trevlig guide. Via
Antwerpen—Marseille far han efter en del
trassel med myndigheter och en finurlig
arme-nisk hotellvärd till Nya Guinea på en av den
holländska kolonialregeringens ångare, som
är i färd med att transportera infödda
kommunister till ett koncentrationsläger i Nya
Guineas osunda nejder.
De förvisades stad ligger långt inne i
urskogen, och den som försöker fly därifrån
kommer säkerligen icke långt. Ganska snart har
han utsikt att bli ett huvud kortare. Lägret
ligger nämligen mitt inne i huvudjägarnas
land, och dessutom har infödingarna den
otrevliga vanan att förtära en del av sitt offer.
Krarup Nielsen försöker även skildra något
av kannibalernas liv, men detta gör han tyvärr
icke så bra, även om missionärer och den
kände etnografen P. Wirz stå för fakta. Vi få
bl. a. veta att dessa huvudjägare är
kommunister. Detta är emellertid ett gammalt
slagord sen evolutionismens epok, då man antog
att urtidssamhället — om vilket man ingenting
vet — var kommunistiskt. Något sådant
samhälle finnes emellertid icke bland naturfolk. Att
de sedan kan ha viss egendom gemensam är
ju en annan historia.
Betydligt intressantare är då hans intervjuer
och berättelser om folk, som har erfarenheter
från de gyllene dagar, då det var hausse eller
något à la "guldrush" på paradisfåglarnas
granna fjäderskrud. Det var spännande tider.
Detsamma gäller också hans skildringar från
andra ekonomiska områden och yrken som
pärl-fiskeri, orkidéjakt, kokosplantager och kampen
om de dyrbara kryddorna, som Nederländska
Indiens övärld är känd för. Här få vi en mängd
intressanta intervjuer, där varje kapitel skulle
kunna bli en hel bok om egenartade och
äventyrliga människoöden. Sista kapitlet, om
kampen om en jättepärla, är verkligen lustigt.
Krarup Nielsen har en förmåga att skildra trev-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
