Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ligt, lugnt och utan överord. Han retar
emellertid nyfikenheten, och ofta skulle man vilja veta
beydligt mera. K.-G. Izikowitz
Kortare anmälningar
Per Wikberg : De bröto bygd. KF: s bokförlag
1945. 4: 50.
Denna roman fick ett delat pris i en
romantävling, där det gällde att skildra
folkrörelserna. Den plockar också mycket ordentligt in
dem en efter en i skildringen av ett norrländskt
sågverkssamhälles utveckling kring sekelskiftet:
nykterhetsrörelse, kooperation, arbetarförening,
ungdomsklubb och fackförening,
folketshus-bygge och missionskyrkoinsamling. Som kakan
kring dessa russin berättar Wikberg om
bygdens förvandling, om grosshandlartid och
bolagstid, om lättköpta bönder och svårköpta
bönder, om barackbygge åt arbetarna och
träslottsfantasier för platschefen. I hans konstlösa
utförande kommer tekniken lika tydligt till
synes som om han bifogat en arbetsplan. Det
hela är ett gott och aktningsvärt reportage,
ganska säkert sammanhållet och i sina karga
huvudsatser erinrande om den muntliga
berättelsen i Norrland när den är som bäst. Men
denna enkelhet, som utgör Wikbergs styrka på
områden, där han är fullt hemma, i skildringen
av föreningslivet, av stormnätter på en kobbe
utanför kusten, går på andra områden över
i det rent naiva. Personteckningens
schablonmässighet kan kanske motiveras med
kollektivromanens krav, men om man skriver en roman
1945 bör man kanske utelämna
kärlekshistorien, om man har tänkt göra den på samma sätt
som den unga Selma Lagerlöf. Sådana
romantiska utsvävningar är emellertid inte så talrika
hos Wikberg att de kan förklara hans stora
popularitet, varför det förefaller som om även
det hederliga reportaget skulle ha sin publik.
Åke Runnquist
Gund von Numers-Snellman : Minns någon
Annusjka? Bonniers 1945. 8: 50.
"Minns någon Annusjka?" är en bok som
liksom av sig själv delar upp sig i tre avsnitt.
N:r 1 skildrar livet i en liten finsk
garnisonsort under ett av 1920-talets första år med
kärlekstrassel, penningbekymmer, baler och in-
triger. Det är roande och livligt och har en viss
grace. N:r 2 ger korta och fragmentariska
glimtar av hjältinnans, Annusjkas, kärlek till
och långa äktenskap med en finsk diplomat och
officer. Det är ytligt och torrt. I n:r 3 är
Annusjka, krigsänka av år 1941, instoppad som
skrivbiträde i ett ministerium men bryter sig
lös och skapar sig ett nytt liv som konstnärinna.
Detta avsnitt tar upp änkornas, de
avpolletterade hustrurnas och de överflödiga kvinnornas
problem. Det är något av nyckelroman, något
av reportage, och det går inte så litet i den
beskäftiga kvinnotidskriftsstil som skriver ut
läkande salvor mot oläkbara sår lika färmt som
den rekommenderar glycerin mot nariga
händer. — Det finns försök till komposition i
"Minns någon Annusjka?", men knappast mer
än försök. Tekniken i övrigt är den som var och
en numera har till skänks. Personteckningen
är vag. Men det finns bra tecknade miljöer
i boken, det finns goda iakttagelser av det
fenomen som heter själslivets stelnande (detta att
allt blir till värk och leda, att ingenting mera
tj änar till någonting, meddelelsef örmågans
gradvisa försvinnande och känslan av att bara vara
ett skal kring något som förblöder). Och det
finns en hel del som tyder på att Gund von
Numers-Snellmans begåvning egentligen är
novellistens, och att hon skulle kunna lyckas
bra med kortare berättelser. N. b. om hon
tuktade sin alltför stora benägenhet för det
melodramatiska och det snyftsentimentala.
Elisabeth Tykesson
Tyra Ferlet: Grottan. Roman.
Lantbruksförbundets Tidskriftsförlag 1945. 8: 25.
I en flärdlös stil, där franskt språkbruk satt
tydliga märken, berättas här om den
svenskfödda makan till en fransk krigsfånge, som på
sin gård i Cevennernas bergstrakter bispringer
flyktingar, gömmer vapen för motståndet och
bereder en fristad åt jagade judinnor. Hon
invecklas i en utdragen, för läsaren rätt
ointressant intrig med en ung trädgårdsdräng, vars
försmådda kärlek driver honom till rabiata
hämndåtgärder. För att undgå krigsrätt flyr
hon till Paris och därifrån som frivillig
arbe-terska till Tyskland för att uppnå kontakt med
sin man och försöka flv till Sverige. Uppenbart
är, att boken i väsentliga stycken är
självbiografisk, även om upplevelserna i Tyskland göra
ett apokryfiskt intryck, och den har avgjort sitt
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
