Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Peter Hallberg: Brev från Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER HALLBERG
BREV FRÅN ISLAND
Förra året publicerades i Reykjavik en
samling översättningar av norsk och svensk lyrik
under den gemensamma rubriken "MeSan
sprengjurnar falla", det är uttytt Medan
bomberna falla. Norge representeras av Nils Collett
Vogt, Arnulf Øverland och framför allt
Nor-dahl Grieg. Den senare, som under krigsåren
själv har besökt Island och bl. a. skrivit en
dikt om Tingvalla, har här liksom annorstädes
i Norden hyllats som en hövdingagestalt i det
norska folkets frihetskamp. Hans hustru, Gerd
Grieg, har för övrigt de sista åren gjort en
förnämlig insats i isländskt teaterliv genom att
som regissör och skådespelerska medverka vid
uppförandet av klassisk norsk dramatik.
Den svenska dikten företrädes i denna
samling av Fröding ("Mannen och kvinnan", "En
morgondröm", "Ett Helicons blomster"),
Gullberg ("Undinen", "Ordensregel", "Den gula
bindeln", "Vid Kap Sunion", "Nyåret 1940",
"Det reser sig ett torn", "Död amazon"), Ferlin
("Infall", "Du har tappat ditt ord", "Kanske")
och Lundkvist ("Asfalt"). Man kan tycka, att
det mesta av detta — exempelvis "En
morgondröm" och "Asfalt" — i motsats till
Øver-lands eller Griegs dikter har föga eller intet
med fallande bomber att göra. Översättaren
har emellertid i förordet motiverat samlingens
rubrik med att alla dikterna tolkats under
krigsåren.
Urvalet av svenska dikter spänner som synes
över vitt skilda stilarter och tyder på att
översättaren har ett stort register. Såvitt en främ-
ling med någon kännedom om modern
isländska kan bedöma — man måste komma
ihåg, att nyisländskan med sin konservativa
grammatiska struktur och sitt ålderdomliga
ordförråd för en dansk, norrman eller svensk
låter som ett helt främmande språk — har han
löst sin uppgift utomordentligt skickligt. Han
återger originaltexten troget men samtidigt så,
att tolkningen enligt islänningars eget
samstämmiga omdöme verkar fullkomligt tvångfri.
Översättaren, Magnus Äsgeirsson, är heller
ingen duvunge i sitt fack. Som tolk av utländsk
lyrik är han säkerligen den främste bland nu
levande islänningar. Med svensk poesi har
han sysslat sedan 1917, då han var sexton år
gammal.
Denna sista uppgift lämnar mig M. A. själv
i sitt hem i HafnarfjörSur, en liten stad i
Reykjaviks närhet, där han är bibliotekarie.
Han plockar fram den bok som förmedlade
hans första bekantskap med den svenska
lyriken, "Svenske Forfattere i Udvalg for Skole og
Hjem", utgiven av I. Falbe och O. Thyregod
1907. Till en början var det framför allt dikter
med social eller revolutionär tendens som
fängslade honom. Hans första försök gällde
Snoilskys "Rebell", om den fattige men stolte
skolpojken, som inte böjer sig inför läroverkets
tvång utan tar plats som arbetare hos Bolinders
på Kungsholmen i stället för att med skolans
hjälp bestiga bildningens höjder. I övrigt har
han av Snoilsky tolkat "Afrodite och sliparen",
"Benvenuto Cellini" och "Gammalt porslin".
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
