Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
H. B. Palmær : Eldbränder och gnistor. Tredje,
betydligt tillökade upplagan. Albert
Bonniers förlag. Stockholm
1886.
Henrik Bernhard Palmaer, född 1801 i
Hjorteds församling i Småland, gymnasist i
Linköping och student av Östgöta nation i
Uppsala, där han så småningom promoverades till
magister, lever kvar i det allmänna
medvetandet framför allt som upphovsman till några
blixtrande elakheter om Linköpings
konsistorium i allmänhet och biskop Hedrén i
synnerhet. Vad har inte denne biskop — av Tegnér
karakteriserad som ett "länsmansgeni" — i
grund och botten betytt som förlossare av
Palmærs sarkasmer? Utan biskop Hedrén skulle
några av Palmærs bästa kvickheter förblivit
oskrivna. Den episkopala personen kom ofta
bromsen Palmaer att stinga.
Men Palmærs sarkastiska ådra skulle
naturligtvis ha gjort sig gällande Hedrén och
Linköpings konsistorium förutan. Om Palmærs
kvickhet kunde redan hans nationskamrater
i Uppsala berätta. Eljest försökte han sig där
också som poet. Till sina vänner räknade han
bl. a. Nicander och Vitalis; den senare, som ju
inte heller led brist på syrlig humor, berömde
t. o. m. några av Palmærs i Poetisk kalender
publicerade opera. Läser man dessa poemer nu,
så måste man säga sig att något dödare är det
svårt att uppleta. Felet med en sådan dikt som
"’Den vansinnige" är att den inte är tillräckligt
vansinnig: den är ett försök att tränga in i den
sinnessjuka, den maniska människans upplösta
och gränslösa värld. Men försöket följer så
tillrättalagda linjer, är så förskruvat metodiskt, så
att säga, att helhetsintrycket blir ett ingalunda
avsett komiskt i sin spattighet.
Lika berömd som Palmær blivit för sin
kvickhet, lika namnkunnig var han för sin
lättja. Han studerade naturvetenskap, han fick
en anställning som adjunkt i kemi och farmaci
vid Karolinska institutet, men sin plats skötte
han så lojt, att han 1835 måste begära avsked.
Det berättas att två av hans förmän haft planer
på att skaffa honom en anställning som lärare
i naturvetenskap i Odessa, där hans lön skulle
bli 4 000 rubel. Men Palmær förklarade — det
minns man ju —, att han hellre toge
anställning i helvetet för 2 000 rubel.
Som poet gjorde han inga märkvärdiga
insatser — och inte heller som kemist. Det är som
prosasatiriker, som en av våra kvickaste
journalister han alltjämt är ett levande och högst
intressant kapitel.
Man kan läsa hans första mästerprov som
satirisk skribent — de fyra "Bref till Svenska
Minerva" som publicerades i Aftonbladet
1834 — och beundra fäktarens snabbhet och
vigör. Den som angreps var ingen mindre än
Tegnér, och han fick sannerligen veta vad hans
frid tillhörde. Att han i Palmærs ögon som
politiker inte var värd många vitten tog han
kanske lättare än den rent estetiska
hudfläng-ning som hans kritikus i Aftonbladet bestod
honom: hans språk var fullt av tyskeri, hans
lån från Goethe, Schiller och Byron var
besvärande, och till råga på olyckan begagnade
han alltför många granna metaforer: "Helsa
din sånggudinna och bed henne icke öfverlästa
sig med metaforer, såsom hon merendels
brukar. Dessa juveler, äfven om de äro äkta, böra
användas hofsamt. Låt henne sätta dem om
halsen, i öronen och på fingrarna — men på
tårna — fy tusan!" Halvparten av äran att
inom Sveriges gräns vara primus inter pares
kunde Tegnér "tillskrifva Stagnelii hastiga
frånfälle. God natt, min kära Tegnér! Sof sött!"
Detta var svar på tegnérska skoltal: i Växjö
hade Tegnér yttrat, att "historiens blad äro
inga Aftonblad", och de unga rabulisterna hade
han kallat "dagens infusionsdjur".
Men sin stora tid som satiriker och humorist
skulle Palmær uppleva i Linköping, där han
bosatte sig år 1835. Förgäves sökte han en
plats som bibliotekarie och adjunkt vid
gymnasiet i stiftstaden. Hade han lyckats därmed
skulle svensk litteratur kanske varit många
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
